Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjörns härad - Stenkyrka socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I1OTI
skildringar från 1590-talet nämnes sålunda ofta, att biskopen »gick upp på
sin kammare)».
För nutidsmänniskan torde ryggåsstugan med sina grova svärtade
stockar och knappa dager samt med dess saknad av utsikt över skog och äng
eller blånande hav, ha tett sig beklämmande och dyster. Genom vindögat
kunde man endast se de drivande molnen.
Men om kvällarna, när sysslorna i skog och mark, på åker och äng eller
ute bland havets båar och skär voro lyktade, när elden flammade på
härden, där kvinnorna med över golvtiljorna vandrande skuggor sysslade med
matlagning eller spinnrockarna surrade, inbjödo bänkarna med sina
långdynor till vila och ro. Samhörighetskänslan bredde sig över håg och sinn.
Fantasien fick flykt och sägnen fick ett visst trollskimmer vid pörtstickors
fladdrande, gnistrande sken med underbara skuggor och dagrar, som jäktade
varann mellan kronbjälkarna i taket, under det härdens glöd låg och
blinkade, som ett välvilligt, godsinnat öga.
Och när vid en av de stora högtiderna som midsommar björkruskor
prydde takstolar och väggar, eklöv fyllde spisens svarta gap och det
sandskurade golvet prunkade med finhackat enris låg det fest och stämning över
det enkla rummet. ;
Men mest till sin fördel var stugan vid den stora julhögtiden, när de
mörka bjälkarna prytts med bonader i lysande färger, när tranlampan
undanflyttats och tregrensljuset upplyste långbordets grova men vita duk —
när den inburna och på golvet utbredda, slagtröskade halmen lockade till
ystra lekar, kyrkklockorna i frostig rymd ringde helgen in och julkvällens
stjärnor blinkade genom vindögats snökantade ram.
I mitt arbete om de bohuslänska adelsgodsen och de ätter, som
innehade desamma, har jag påvisat, huru de samlade släktgodsen och gårdarna
efter hand föllo sönder och splittrades, och huru i flera fall de sista
ättlingarna smälte samman med bondeståndet. På Tjörn har redan i
sagotiden förefunnits mäktiga ländermän och hövdingar, som efter allt att döma
övergått i bondeståndet. Men bondeståndet självt — de, som i denna dag
liksom för århundraden sedan plöja, så och skörda i den gamla kulturöns
bördiga dalgångar — hur ha ättlingarna av sagotidens rakryggade, myndiga
och kampglada odalsbönder förvaltat den torva, som en gång brutits för
dem och deras ättlingar?
Jag vill söka att genom en grafisk framställning ge en skematisk
överblick av gårdarnas fördelning från år 1400 till våra dagar. Hurudant för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
