Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjörns härad - Klövedals socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
—Vi stiger du icke fram då?
Svarar Lars:
— Jag är så skiten och våt, att jag skämmes låta folk se mig, varpå
han likvisst steg fram till bordet och tog Olof i hand. Bäst de nu sutto i
tal med varandra, föll en yxa från Lars Gaut och ned i golvet.
Då talade Olof och sade:
— Såå, du haver lovat mig gott och ändå sitter du här hos mig med
din yxa. Du skall få en tusan dj.....
Härtill svarar Lars:
— Icke hade jag yxan här för din skull. Härvid infaller husfadern Thorleif:
— Intet får han göra dig något ont så länge han är i mitt hus. Därvid tog
Thorleif Lars Gaut med sig och förde honom till sängs. Så blevo de åtskilda.
Följande morgon voro båda på Kyrkefjäll och Olof satt redan i
stugan, när Lars Gaut kom in. När även Lars slagit sig ned vid bordet,
begynte han en visa och sjöng:
— Dou har intet hemvist, intet får du vara här.
Då säger Olof till Lars:
— Ligg mig icke så under ögonen, jag har nog av att andra ligga mig
under ögonen!
Svarade så Lars:
Är det dig emot vill jag ej sjunga mer. Tog så ett stop och drack
Olof till. De sutto så en stund tysta. Reste sig så Olof upp och sade
farväl. Och vid det han så gjorde, slog han Iars Gaut i huvudet med
en yxhammare, att denne segnade död neder på golvet. Men när Olof så
ville gå sina färde, reste sig en av de närvarande, Olof Gudleikssön, och
höll igen dörren.
Vid tinget haver sedermera inför lantfogden såväl Astrid Lykesdatter
som Karin Lassedatter vittnat med fullgiltig ed och svurit med hand å
bok, att Olof Gudleikssön höll dörren igen.
Samma dag haver detta dråp lagenligen blivit lyst 1) inför tvenne
ojäviga vittnen, de där heta Redulf Thorleifssön och Olof Larsdatter. 2)
1) »Någon vill lysa ett dråp till tings. Han gånge då från dråpstället, åt vilket håll han
vill och lyse det vid närmaste hus, såvida icke den dödes närmaste släktingar där bo. Bo
sådana där, gånge han förbi huset och till dens hus, som bor därnäst, såvida icke även där
bo släktingar till den döde, i vilket fall han går till det tredje huset, där han kan lysa dråpet,
vilka där än bo. Han nå därvid icke kalla någon för ulv eller björn, såvida icke detta är
den tilltalades rätta namn. Han angive sig där som dråpare, och nämne sig vid namn, och
var han bor»... (Gulatingslagen).
2) Olof var på den tiden såväl mans- som kvinnonamn, liksom Maria i våra dagar
användes i katolska länder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
