Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torpe härad - Hjärtums socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
tåget och därunder utkämpade strider. Den 3 juli 1809 erhöll han
guldmedaljen för tapperhet i fält.
A. E. Holmberg har i »Läsning för den husliga härden» år 1861 givit
en minnesteckning av Jacob von Matern, ur vilken
följande kulturbild kan äga sitt intresse:
»Då den minnesrika oktoberdagen år 1813 grydde vid
Leipzig, den av de tre nämligen, då genom Cardells artilleri
Hallethors smidda portar instörtade, stodo värmländingarna
närmast öppningen.
Och i spetsen för dem Vilhelm von Döbeln 1) och Matern.
Den förre, vars minnesvård konung Oskar som kronprins
rest vid Karlbergs lustslott, hade (enligt Materns utsago) till
följd av en — såsom regementet enstämmigt påstod — oriktig
regeringsåtgärd erhållit otillbörlig befordran, varigenom en
mängd andra vid samma regemente mera berättigade blivit för-
bigångna. Förtrytelsen häröver övergick i handling och
samtliga officerarne vid regementet höllo ett konvent, varuti beslöts,
att Döbeln skulle på de förbigångnas vägnar utmanas att Jacob von Matern.
»växla krut och blod». Lottkastning ägde rum och lotten träf- (Efter Nycanders släkten Matern.)
fade Matern. Blodig rann dagen upp, blodigare sjönk den ned.
Cardells artilleri spelade... Det dundrade, det brakade. Utanför Hallethor stodo de
svenska bataljonerna med värmländingarna främst. Slutligen störtade portarna in, och
genom regementena, genom bataljonerna, genom kompanierna, genom plutonerna dånade
kommandoordet »framåt»! I spetsen framrusade Matern och Döbeln — dödsfienderna — dessa
män, som samma afton skulle på Leipzigs torg se en av den andras hjärteblod flyta.
I dödsfarans stund, huru krympa ej de mänskliga passionerna tillsammans! De fattade
varandras händer.
Hunnen knappt tre steg framåt, sjönk Döbeln blek och blodig ned för elden ifrån de i
fönstren inrymda fransyska grenadjärerna. Matern kände den krampaktiga tryckningen i
handen — men tid till reflektion häröver fanns ej. Endast två ord i det mänskliga språket funnos:
de hette farväl och framåt, det ena till den fallne, det andra till de levande.
Och framåt bar det, undan röjdes Poniatowskis artilleri, sedan kanonerna till större delen
blivit segrarens byte, och den polske kämpen själv i Elstern funnit sin död, i denna lilla flod, på
vars strand ännu en minnessten utvisar stället, därinvid han drunknade. Men vframåt» bar
det för Jakob von Matern. Han rasade, han skrattade, han svor, och hans värmlandsgossar
rusade efter med fällda bajonetter. Om vid detta tillfälle en ärkeängel behagat ställa sig i
vägen för sällskapet hade han bestämt fått stryk.
Slutligen möttes de allierade på stora torget, och allt var slut — utom eländet, jämmern
och dödskampen, mer eller mindre fördelad bland de sextiotusen, som här fingo sin bane och
de ett par hundra tusen, som därifrån buro märken efter leken.
Genom en föregående tillfällighet räddade Matern vid denna stormning sitt liv. Han
hade vid någon affär i Pommern undan soldaternas raseri frälst en tillfångatagen fransk
officer, som till tacksamhet härför lärde honom den s. k. falska stöten», bestående uti att vid
pareringen av ett utfall slå värjespetsen emot marken och nedifrån ge stöten, vilken ej lär kunna
1) Även v. Döbeln var bohusläning från Vrems sätesgård i Kville.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
