Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torpe härad - Hjärtums socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
pareras. Ridderlig i allt ogillade Matern denna »o6fint», som i tvekamp varit tadelvärd, men i
allmän strid, där det heter: »rädda sig den som kan», måste liksom mycket annat, vara
tillåtet. Under ovan beskrivna stormning måste den dock begagnas.
Då man i språngmarsch hunnit ett gott stycke in på den av Leipzigs gator, som leder ifrån
Hallethor, träffades på en tvärgata en fransysk avdelning. Genast var Matern med sitt
kompani där. Han högg in på chefen, under det manskapet benäget åtog sig besväret att slakta
varandra.
Motståndaren var dock en väldig fäktare och slutligen måste Matern som, enligt vad han
en gång yttrade, »ej hade tid att uppehålla sig», begagna den falska stöten och expedierade
därmed sin fiende — sedan bar det på nytt framåt.... »Men», utropade Matern vid
relaterandet av episoden, »om jag endast haft tid på mig, kanske jag kunnat avfärda honom, enligt
konstens regler — det var dock omöjligt under detta förfärliga tumult.»
Matern dog efter genomgången operation i Göteborg den 24 juli 1854
och ligger begravd på Gamla kyrkogården därstädes. Även i Ljungs
församling har Matern sysslat med jordbruk, där han från år 1845 skötte
kaptensbostället Ljung för chefen vid Fräkne kompani, ovan omnämnde Carl Axel
Nycander. De sista åren av sin levnad bodde Matern på ett litet
ställe nära Backamo i Grinneröds socken. En tid var Matern även
bosatt på Krokstad hos dåvarande majoren sedermera krigsrådet Per
Adolf Geijer.
Ej långt söder om Torp ligger Sollum 1) nordgård, som från år 1850
under ett tjugotal år innehades av majoren Olof J. Hanson. Son av majoren
Magnus Hanson 2), föddes han i Marstrand 1797 och inträdde redan vid 16
1) Sollum hade tidigare, som vi funnit, varit frälse, men blev av reduktionskommissionen
indraget med räntor år 1685 från jungfru Lena Torstensson (sondotter till Lennart Torstensson,
i vars ägo Sollum tidigare befunnit sig). Hon var kammarfröken hos drottning Ulrika Eleonora
d. y. och avled ogift år 1747, den sista med detta vitt frejdade namn. Hon ligger begravd
i Riddarholmskyrkan i en med silverlister försedd kopparkista, där ättevapnet pryder
gaveln.
2) Magnus Hansons levnadssaga hör ej till de vanliga. Född 1748 inskrevs han i urga
år vid Amiralitetets kadettskola och blev efter teoretisk och praktisk utbildning löjtnant vid
galärflottan (1772). År 1781 blev han transporterad som kapten till Göteborgs-eskadern.
Under sin kommendering här tjänstgjorde han därjämte ett par år som intendent för det
bohuslänska sillfisket, varjämte han även blev chef för västra lotsdistriktet. År 1788
befordrad till major beordrades han den 26 maj 1789, under då pågående krig, att utgå såsom
chef på den med 44 kanoner bestyckade fregatten »Venus», ett av den svenska flottans bästa
och snabbaste fartyg. Han skulle kryssa mellan Marstrand och Skagen för att skydda en
del fartyg tillhörande Ostindiska kompaniet, vilka fartyg väntades från England.
Det var bekant, att en rysk eskader om 3 linjeskepp, 2 fregatter, 1 brigg och I kutter
passerat Sundet och kryssade i Nordsjön, varför Hanson begärde få invänta fregatten
»Bellonas» utrustning, innan han avseglade på sin expedition, vilken anhållan dock avslogs. Det
dröjde ej länge, innan den ryska eskadern upptäckte »Venus» och anställde jakt på densamma.
Hanson satte kurs mot Kristianiafjorden och ankrade i neutral hamn, i skydd under Akers-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
