Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlands södre härad - Lycke socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Iandskyld ........ . —:24:—
8 alb. ledingspengar.................... —: 4:—
2 pund och 8 marker ledingssmör...... 5: 8:.—
1 t:a och 1 skäppa havre.................. 1:24:
Tedingssmör...........-........-.. 4:22:—
1/2 sätting bönor...................... ..-.. —: 6:—
1 lammi.......»........c..s....ooo.. .... —:24:—
1 gås... e... t —: 8:
2 höns ........cs- 1... 2c... —: 8:
1 mark lin ..............«. 2 22.. —: 3:—
1 pund näver ...... —: 3:—
8 st. foringshästar ............-..... —:24:—
S:a 14:30:—
I mitt föregående arbete »Bohusläns gamla adliga gods och sätesgårdar»
har jag lämnat kulturhistoriska bidrag till kännedom om den dåtida
adelsmannens liv. I detta arbete, som huvudsakligen berör allmogegårdarna eller
gårdar, som till en senare tid varit i bondehänder, bör även inrymmas några
drag ur bondens liv och dagliga syssla. Då en del anteckningar föreligga
från 1700-talet, vill jag i det följande söka giva en kort skildring av
åkerbruket och boskapsskötseln under denna tid.
Åkerbruket i Bohuslän under 1700-talet stod, åtminstone i de norra delarna och vid
kusterna, ännu på det primitiva stadiet. Möjligen medförde det splittrade intresset mellan
jordbruk och fiske, att båda blevo lidande. Kalm säger om Morlandabönderna (Orust), att de, som
idkade åkerbruk allena, stodo sig väl, under det att de, som ville idka åkerbruk och fiskeri
tillika, merendels voro tiggare.
Omsvedjebruket på grund av skogsbrist ej förekom mer än på enstaka ställen på gränsen till
Dal och i Norrviken var hackebruket ännu tämligen allmänt. Den höglänta jorden upphöggs
och luckrades härvid med hacka, varefter jorden besåddes med säd, så länge den mäktade bära
något, varefter den övergavs och fick förfalla. Enligt Arrhenius skall denna metod ända till
sent in i vår tid ha förekommit i Inlands norra och södra härad.
Även utdikningen lämnade mycket övrigt att önska. Oedman säger i sin Choreografia
Bahusiensis (1746) härom: »Utsädet på många gårdar, särdeles i Norrviken, är ganska litet, så
att på ett helt hemman fås ofta intet mer än 6 eller 7 tunnor, högst 16 eller 20 på några få;
dock efter the äro belägne emellan Bärgen, af hvilcka rinner mycken fetma ned i åkern, slår
det sällan felt, utan i stora Wät-år, som dock igenom Guds nåd kunde någorlunda hämmas,
ther Åboerne blefvo här strängare tilhåldne at göra diupa ock breda diken om sina åkrar, thet
många af Herrar Stånds-Personer begynt til at göra igenom Dal-karlar ock andra unga karlar
(hemfödingar) ».
Kalm, som genomreste hela landskapet, säger, att man merendels ej hade några diken i
sina åkrar, utan voro åkerstyckena lagda i det skick, att de voro högst i mitten längs efter,
men sluttade sedan å ömse sidor. Bredden av varje sådan rygg var omkring 2 famnar och dess
höjd 2—3 kvarter. Enligt befolkningens utsago skulle, om de hade åkern jämn, de i våta år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
