Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ANTECKNINGAR OM VÅRA DAGARS FOLKLITTERATUR 201
litteratur, som lyckats blifva populär inom de bredare lagren. Öfver allt
möter man samma rikedom på handling, samma omedelbara sätt att skildra
karaktärer, samma direkta berättelseteknik.1 Dessutom kommer som ett
afgörande moment den starka lockelse, som själfva stoffet i många fall utöfvar.
Den stora publiken har alltid älskat och kommer, så länge världen står, att
älska att i sin litteratur och på sina scener möta sådana personer, hvilkas
namn den redan på förhand känner igen och med hvilka den kan betrakta
sig som på sätt och vis förtrogen. Det sjuttonde århundradets
vandrar-trupper spelade med förkärlek dramer om Karl I och Cromwell, om
Wallenstein eller marskalken af Luxemburg; är det då underligt, om man i våra
dagar är road af att läsa böcker om Cléo de Mérode (jfr ofvan) eller om
kronprins Rudolf af Österrike (»Rudolf den ridderlige eller Dramat å
Maierling. Skildringar ur kronprins Rudolfs af Österrike lif ur autentiska
källor», Stockholm 1890, 984 sid.)? Ej heller är det alldeles oförklarligt, att
en med litteraturens mästerverk mindre förtrogen läsare gärna offrar sina
slantar på ett verk med en titel ur aktualitetssynpunkt så lockande som
»Tsaren och Japanesiskan» (Stockholm, Skandias förlag, 1904—07, 954 sid.)
af »grefve Nikolai Besborodko, f. d. rysk statsfånge i Sibirien men därifrån
undkommen till Japan». I böcker som dessa vet han, att han finner, hvad
han helst och främst önskar möta i litteraturen: äfventyr, intriger, orimlig
romantik och kontakt med dagshändelserna. En bildad läsare däremot har
mycket svårt att arbeta sig igenom en enda af dessa böcker, egentligen
därför att de för en kritisk smak förefalla till ytterlig grad schablonmässiga
och enformiga. Äfventyren följa visserligen hvarann med den största
snabbhet, men de synas för en läsare med skolade ögon på ett betänkligt sätt
likna hvarandra, och detta förminskar nöjet i särdeles hög grad; för den,
som får romanen sig tillställd en gång i veckan och sålunda endast har ett
ark i taget att roa sig med, är emellertid detta mindre kännbart, bortsedt
från det förhållandet att han vanligen icke alls öfvar någon kritik på hvad
han läser och dessutom under den långa tid, som förflyter, innan boken
fullständigt utkommit, många gånger om hunnit glömma bort, hvad som händt
i berättelsens början.
Det, som emellertid för en bildad läsare är svårast att fördraga i den
art af litteratur, hvarom här är fråga, är stilen. Det är helt enkelt omöjligt
att genom en beskrifning gifva en föreställning om den stil, som förekommer
1 Jag tillåter mig här att hänvisa till den jämförelse mellan kolportageromanen och
den moderna biografteatern, som förekommer i min i det föregående citerade uppsats i
Tidskrift för det svenska folkbildningsarbetet för år 1913,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
