Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Egendomligt nog är detta företal, hvari antikvastilens fördelar framhållas,
tryckt med fraktur. Att icke boktryckaren åt den poetiska textens svenska
i latinsk dräkt förmått gifva en fullt tillfredsställande utstyrsel
föranleder utgifvaren till uttalande af en ursäkt med följande ord:
Hwad elljest medelst brist och mangel af några til wårt Swenska språk egentel.
hörande bokstäfwer har förordsakadt thetta lilla Wärck någon oläslighet, behagar then
gunstige Läsaren benägit enskylla.
De här påpekade bristerna har boktryckaren velat afhjälpa icke blott
genom att, såsom redan Klemming framhållit, för å, ä och ö använda
frakturtyper, utan äfven genom att fylla det otillräckliga förrådet af
gemena k och w med kapitelen K och med vv. Det hela har sålunda blifvit
en föga tilltalande typografisk produkt (fig. 3), som knappast torde ha
vunnit det allmänhetens »tycke», hvartill utgifvaren vädjat.
Antagligen var det också detta förhållande, äfvensom boktryckeriernas
bristande resurser, som ställde sig i vägen för den föreslagna reformen,
oaktadt den vunnit förespråkare i en af den svenska politikens ledande
personligheter och i själfva censor librorum, hvilken då för tiden utöfvade
en så stor makt öfver det tryckta ordet till såväl innehåll som form. Med
full målmedvetenhet upptogs frågan först af den 1739 inrättade svenska
vetenskapsakademien; det är dess insats i det svenska boktryckets historia,
som här skall närmare belysas.1
Akademien hade sin första sammankomst den 2 juni 1739, och stiftarne
höllo under de följande dagarna täta möten för konstituerande af akademiens
verksamhet och inval af nya ledamöter. Redan den 16 juni företogs frågan
om ordnande af akademiens blifvande publikationer, och den punkt, som
härvid företrädesvis diskuterades, gällde valet af den stilsort, som i dessa
publikationer skulle användas. Skäl anfördes så väl för som emot de latinska
stilarna: deras försvarare framhöllo, att de latinska bokstäfverna vore långt
behagligare och tydligare samt tarfvade mycket mindre papper än de tyska,
1 Frih. Shering Rosenhane är, såvidt mig bekant, den ende som något utförligare i
tryck omtalat akademiens åtgärder för antikvatryckets införande; han säger: »Akademiens
Handlingar utgåfvos på Svenska, och trycktes äfven med de så kallade Svenska bokstäfver,
intilldess allmänheten lärt sig inse, att de vanligen kallade Latinska icke äro mindre
patriotiska då de äro vackrare för ögat, och att de förut brukeliga ej äro af ett mera Svenskt
ursprung, utan blott en försämrad skrif-art, oss påförd af präster och munkar, hvilka i ett
oupplyst och vidskepeligt tidehvarf ensamme vårdade både gudalära och skrif-konst. Då
Akademien inom få år var mäktig nog, att i en mera rå tid bryta en inritad fördom, bör
man hoppas, att andras bemödande i samma väg lärer sent omsider i ett upplyst tidehvarf
utan motstånd erkännas» (Anteckningar hörande till Kongl. Vetensk. Akademiens historia,
Stockh. 1811, s. 14). I korthet otnförmäles saken af Warburg i Illustrerad svensk
litteraturhistoria, 2:a uppl., D. 2, s. 79 not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
