Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro ense om deras företräde och om önskvärdheten att framdeles kunna
antaga dem. Det var uteslutande opportunitetsskäl, farhågan för
allmänhetens omdöme, som föranledde följande beslut:
At ehuruväl Academien gierna skulle se, at de latinske stilarne blefvo öfver alt
införde, för många skiäl och omständigheter skull: dock som hon ännu icke ser sig i stånd
at giöra början dertil, föran Academiens acter förut varda kunnige och i någon crédit
satte ; altså vil Academien nu i början bli vid de tyska caractererne i sine tryckte skrifter och handlingar. Men skulle Academien framdeles finna omständigheterne vara så
lämpelige, så lärer hon gierna lemna Tyskarnes och deremot låta trycka sina acter med de
latinske caracterer.
Protokollet innehåller ingen antydan om att ej detta beslut var
enhälligt, men det dröjde ej mer än något öfver en månad, eller till den 19
september, innan det kullkastades. Akademien var nu talrikare samlad:
ordet fördes fortfarande af Linné, men Höpken hade anmält sig hindrad att
komma tillstädes; genom dennes frånvaro saknade de tyska stilarna sin
förnämste försvarare. Ordet begärdes nu af hofrättsassessorn friherre Sten
Carl Bjelke, äfven han en af akademiens stiftare; han uttalade sin förvåning
och sitt missnöje öfver det föregående beslutet, åberopade såsom
motståndare till detsamma »ledamöterna i Upsala» — förmodligen professorerna
Anders Celsius och Samuel Klingenstierna, möjligen äfven domprosten
Olof Celsius1 — samt framlade i ett vidlyftigt anförande en mängd skäl
för de latinska caracterernas antagande. Han upprepade åtskilligt af det
förut därom sagda, såsom att dessa caracterer vore »redigare och tydeligare
och i följe deraf läsas lättare och fortare och kosta mindre på ögonen» ; att
man vunne ansenligen papper vid trycket; att man borde följa andra nationers exempel, »enkannerligen Hoöll- och Engellendarne, hvilckas tungomål med
vårt äga så mycken öfverensstämmelse» ; samt att en förändring af trycket
skulle bidraga till svenska språkets kringspridande och läsande hos
främlingar, hvarvid såsom exempel anfördes, »at Frantsoserna, som voro i
sommars här» — antagligen medlemmarna af den franska gradmätningsexpeditionen
till Lappland, 1736—37 — »gerna velat lära sig vårt tungomål och
derföre frågat efter både lexicon och grammatica i vårt tungomål, men
beklagat sig at de intet kunnat läsa våra caracterer». Han framhöll ytterligare
att, som »hvar och en vettenskap hafver sina termines technicos och dem
1 Hans son Olof Celsius d. v., som först 1746 blef ledamot af akademien, är
författare till tragedien »Ingeborg», hvars första upplaga utkom med latinska stilar utan
uppgift om ort och år; enligt Klemming är den tryckt af akademiska boktryckaren Johan
Höijer i Upsala 1737 (Sv. dram. litt., s. 77). — Mindre troligt är väl att Bjelke konfererat
med »Lijkrevningstavlornas» författare, den gamle enstöringen Lars Roberg, ehuru äfven
han var ledamot af akademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
