Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långt senare häfdats i Tyskland, exempelvis af den berömde läkaren Chr.
W. Hufeland (1824) och ögonhygienikern Hermann Cohn (1903),1 ehuru
reformen där, såsom bekant, endast delvis vunnit insteg, och i senare tider
t. o. m. efterträdts af en rörelse i motsatt riktning, grundad på förment
patriotiska skäl, för hvilka ingen ringare än Bismarck lagt sitt tungt vägande
ord i vågskålen. Härutinnan var redan den gamle Polhem på rätt spår, och
ur hans kuriösa funderingar kunna vi utläsa detsamma, som Hufeland
framhållit, eller att den s. k. tyska stilen icke är något annat än »eine
verschnörkelte lateinische Mönchsschrift»,2 och som Jacob Grimm betonat
genom yttrandet, att denna stil icke har det minsta att göra med vare sig
germaner eller goter. Äfven andra af våra akademiker åberopade motiver
gå igen i senare uttalanden: med full rätt har man påpekat olämpligheten
af att bibehålla frakturen i arbeten, där tekniska termer måste återgifvas
med antikva; och äfven i Tyskland har man, såsom då för tiden hos oss,
insett, att frakturstilen försvårade den inhemska litteraturens spridning utom
det egna landet.
Emellertid behöfver det knappast påpekas, att den latinska stilens
förkämpar sköto långt öfver målet, och att åtskilliga af deras argumenter
voro helt och hållet gripna ur luften. Föreställningen om den stora
pappersbesparingen håller ej streck i annan mån än att antikvans större
tydlighet och lättlästhet skulle medgifva användandet af en mindre stilsort
än frakturen erfordrade, och den förmenta nationalekonomiska vinsten, hvilken,
betecknande för merkantilismens tidehvarf, framhölls såsom t. o. m.
influerande på handelsbalansen, hör till det slags påståenden som, då de
förblefvo oemotsagda, kunna antagas ej ens af samtiden hafva blifvit tagna
fullt på
1 Se kapitlet »Fraktur oder Antiqua» i H. Cohn & R. Rübencamp, Wie sollen Bücher
und Zeitungen gedruckt werden? Braunschweig 1903.
- Polhem tror att ur de gamla romares »maner att skrifva bokstäfver så reena,
simpla och tydeliga, att hvarken förr eller efter dem hafva andra bättre blifvit påfunne»,
de tyska stilarna uppkommit allenast för att »göra sig någon mera egennyttig förtienst der
vijd» — »så att Hj ka som skräddrare up spinna nyare moden på kläder, byggmästrar på
nyare maner i architecturen, hvarigenom så mycket biefs i det ena och alfrans i det andra
opkommit etc, altså hafva munkarna i Tyskland oms varf vat de latinske bokstäfver til
gamal munkstyl.» — En uppfattning erinrande om betänkligheterna hos våra motståndare
till antikvastilen framlyser i följande yttrande i ett bref till Goethe från hans moder af d.
12 mars 1798: »Nun ein Wort über unser Gespräch bey deinem Hierseyn über die
Lateinischen Lettern — den Schaden, den sie der Menschheit thun, will ich dir gantz
handgreiflich darthun. Sie sind wie ein Lustgarten, der Aristokraten gehört, wo niemand als
Noblesse und Leute mit Stern und Bändern hineindürfen; — unsere deutsche Buchstaben
sind wie der Prater in Wien, wo der Kayser Joseph darüber schreiben Hess: Vor alle
Manschen. "Wären deine Schriften mit den fatalen Aristokraten gedruckt, so allgemein
wären sie bey all ihrer Vortrefflichkeit nicht geworden » (Die Briefe der Frau Rath
Goethe, Lpz. 1911, vol. 2, sid. 47.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
