Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
hymnerna vid breviariegudstjänsterna blef icke fortsatt, 1553 års sångbok
har icke gått längre än psalmboken 1536. Laurentius Petri föreskref väl, att
hymnerna skulle sjungas ömsom på latin, ömsom på svenska, men några
officiella öfversättningar af de latinska hymnerna känner man icke. De nya
psalmboksupplagorna hämtade icke sitt stoff från de medeltida hymnarierna,
utan den evangeliska psalmen gick sin egen väg. Försök att öfversatta
hymnerna saknas dock icke, och förf. nämner här bl. a. de af Laurentius Jonae
Gestricius öfversatta »Psalmer, andelige wijsor och lofsonger», som år 1619
utgåfvos i Stockholm af sonen Haquinus Laurentii Rhezelius.1 Intressant är
upplysningen i förordet, att utgifvaren varit tvungen att uppsöka och afskrifva
gamla pergament och sångböcker i kyrkor och skolor både i Finland och
Sverige för att få noterna till de öfversatta psalmerna. En annan
hymnsamling är den i Upsala år 1620 tryckta Liber cantus — år 1623 trycktes en
liknande samling för Växjö stift —, hvars hufvudsakliga innehåll utgöres af
det gamla medeltida breviarieritualet i den förkortade form, som Aspöboken
presenterar, sålunda i viss mån ett revideradt protestantiskt antiphonarium
vittnande om att de gamla horae canonicae denna tid ännu icke helt
försvunnit ur kyrkorna. Om i Liber cantus föreligger ett försök att restaurera
de gamla »tiderna», eller om denna bok tillkommit på grund af traditionens
styrka, låter sig icke afgöra.
Det ligger utanför ramen för denna tidskrift att utförligare ingå på de
viktiga resultat, som professor Rodhe genom sin undersökning af de nu
nämnda handskrifterna vunnit. Förf. anser det äfven möjligt, att i våra
kyrkoarkiv ännu flera handskrifter med liknande innehåll gömma sig och att
en undersökning äfven af dessa skall bringa i dagen nytt material till
belysande af den katolska traditionens makt under lutherdomens första
århundrade i vårt land. Detta antagande torde utan tvifvel vara riktigt. Helt
nyligen har riksarkivarien Clason meddelat, att han i Söderbärke kyrka
funnit en musikhandskrift från 1500-talet; den systematiska inspektion och
inventering af våra landtkyrkor, som igångsatts af riksarkivet, skall säkert
uppdaga ännu flera sådana handskrifter.
Till slut vågar anmälaren uttala en önskan. De liturgiska forskningar,,
hvilkas resultat professor Rodhe framlagt i dessa studier, hafva på många
punkter fört honom till en undersökning också af våra katolska ritualböcker
från medeltiden. Det vore synnerligen önskvärdt, om han på allvar ville
taga upp dessa forskningar och här bryta mark på ett hittills nästan oplöjdt
fält. Geetes förtjänstfulla forskningar hafva hufvudsakligen begränsat sig till
den birgittinska liturgin, Klemming och efterföljare hafva nästan uteslutande
behandlat den hithörande litteraturen från rent bibliografisk synpunkt.
Professor Rodhes nu offentliggjorda arbete visar med bestämdhet, att han är
rätte mannen att föra den antydda uppgiften till en lycklig utgång.
____ _____ Isak Collijn.
1 Denna bok är utförligt beskrifven i R. Mitjana, Catalogue des imprimés de
musique-des XVIe et XVIIe siècles, T. 1 (1911), sp. 180—186.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
