Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOTTFRID CARLSSON
att framhålla, att boken blifvit tryckt på sachsisk mark och följaktligen
borde behandlas efter sachsisk rätt och att saken för öfrigt vore
preskriberad, eftersom nio eller tio år redan förflutit, sedan boken utkom. Berend
von Meiens vägran att återkalla smädeskriften blef så en af
hufvudanledningarna till att förlikningen gick om intet.
De direkta upplysningar om libellen, som ur rättegångshandlingarna
vunnits, voro sålunda, att den tryckts i Sachsen nio eller tio år före det
på högsommaren 1537 hållna Köpenhamnsmötet. Hildebrand fäste
emellertid uppmärksamheten på ännu en omständighet, som kunde förmenas ha
afseende på von Meiens skrift. 1546 lät Gustaf Vasa som bekant utgifva
ett till den tyska nationen ställdt manifest, däri han vidlyftigt bemötte de
beskyllningar, som under årens lopp utspridts mot honom i Tyskland och
som i hög grad bidragit att inför den tyska opinionen framställa den svenske
konungen i en misstänkt och förhatlig dager. I detta manifest beklagar sig
konung Gustaf bl. a. öfver att han blifvit »med mongh beswärligt dichtet
och lögnachtigt förtaal heskelige beförd och af f målad». Och detta om
»afmålningen» utför han närmare: »Genom olijcht och illa skicket af f contrafeit
haffue the war Konungzlige Person fast i så måtto affmålet, at thet oss icke
otilbörligen förtryta och besvärligen vara må, endoch wij thet ringe achta
och oss lithet förirra kan, förty (Gudh thess loff) wij til war Konungzlige
Person aff then alzmechtige Gudh så skapade äre, at wij oss ther medh wäl
benöija late; hwilke oss ock seedt haffue, the samma måge och kunne wäl
döma om sådan smäligh målwärck, at thet icke oss uthan them, som thet
haffue göra latet, til smälek och skam är». Då Gustaf Vasa med sina ord
om det besvärliga och lögnaktiga förtalet uppenbarligen åsyftar bl. a.
Berend von Meiens smädetrafik, ansåg sig Hildebrand kunna uttala den
förmodan, att också »det smäliga målverk», som i så hög grad väckte Gustaf
Vasas vrede, härrörde från von Melen och förekommit i dennes tryckta
skrift från 1520-talet. Några fullt bärande bevis för riktigheten af detta
antagande kunde visserligen inte förebringas, men hypotesen föreföll tämligen
plausibel, och i varje fall syntes det nu vara dubbelt beklagligt, att intet
exemplar af herr Berends mångomskrifna smädetryck kunnat påträffas.
Jag beslöt sålunda att i samband med de forskningar rörande tyska
stämplingar mot Gustaf Vasa, som jag vintern 1916—1917 bedref vid ett
antal arkiv och bibliotek i olika delar af Tyskland, ägna min
uppmärksamhet jämväl åt von Meiens skrift och söka utröna, om icke trots allt något
exemplar af densamma skulle stå att uppdrifva. Länge voro mina
bemödanden förgäfves — så t. ex. genomgingos biblioteken i Rostock, Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
