Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STRIDSSKRIFT AF BEREND VON MELEN MOT GUSTAF VASA 13
människor, genom sin vaksamhet alltid gäckade de mordiska planerna. I
stället drabbades en oskyldig af »den blodtörstige förrädarens» mordbegär.
Det var en barberare, som von Melen på grund af sin under belägringen
ådragna sjukdom ständigt hade hos sig i fångenskapen och som en natt, då
man särskildt stod efter von Meiens lif men då denne i tid hunnit draga
sig undan, dolt sig i herr Berends säng för att vara bättre skyddad men i
stället där nåddes af mördarna, hvilka i den tro, att det var herr Berend,
som låg i sängen, höggo honom i fyrtio stycken.
Att herr Berend under sådana förhållanden öfverhufvud taget lyckades
undgå döden, berodde enligt von Melens egen tanke ytterst därpå, att »den
obillige mannen» icke fann någon sak med honom och därför hyste en
smula betänklighet mot att döda honom. I annat fall skulle Gustaf Vasa
utan tvifvel ha handlat med honom på samma sätt som med den fromme
herr Nils Bosson — här är det alltså, som hans öde skildras — hvilken
också varit med på Stäkeborg1 och som, sedan han vid kapitulationen
nödgats ge sig fången, under fångenskapen oskyldigt mördades och i likhet
med den förutnämnde barberaren »sönderhöggs i fyrtio stycken».
Under denna fasans tid såg sig von Melen slutligen nödsakad att till
riksrådet uppsätta en skrifvelse, i hvilken han anhöll att offentligen bli
aflifvad, om han förtjänt döden, och slippa vara utsatt för ständiga
lönnmords-iörsök. Han erbjöd sig därjämte, ehuru han i följd af kapitulationsvillkoren
alls icke hade någon skyldighet därtill, att stå riksrådet till svars för hvad
han tilläfventyrs kunde anses ha förbrutit. Med anledning af denna
skrifvelse fördes herr Berend från Söderköping, där han dittills hållits fängslad,
iill den i Upsala varande Gustaf Vasa. Gustaf förehöll honom där hvad
han skrifvit till riksrådet angående den outhärdliga behandlingen i
fängelset. Herr Berend erkände naturligtvis, att han afsändt skriften i fråga, men
framhöll, hur befogade klagomålen voro, och refererade till
kapitulations-villkorens innehåll. Gustaf Vasa invände då, att han kunde både gifva och
Mila förpliktelsebref efter sitt eget behag och att han i detta speciella fall
icke ämnade respektera hvad som lofvats von Melen vid kapitulationen.
Han utfor i det sammanhanget också i smädelser mot Kristian II, hvarvid
lierr Berend enligt egen utsago tog sin herre i försvar. För egen del
anhöll von Melen att mot lösepenning bli frigifven ur fångenskapen, hvarvid
lösesumman finge vara tilltagen hur högt som helst: om von Meiens egna
1 Uttryckligt omnämnes icke detta i skriften, men man vet det af andra källor, och
det är i själfva verket förutsättningen för den jämförelse, som von Melen uppdrar mellan
.sitt eget och Nils Bossons öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
