Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 GOTTFRID CARLSSON
tillgångar inte räckte till för dess gäldande och han inte heller kunde komma
i förbindelse med kung Kristian, som eljest aldrig hade lämnat honom
ohulpen, ville han säkerställa Gustaf Vasa genom borgen af biskopar,
prelater och adelsmän och så fara åstad till tyska kurfurstar och furstar för
att hos dem bönfalla om en för ändamålet tillräckligt betydande kontant
försträckning.
Gustaf Vasa afvisade emellertid alldeles detta förslag och fordrade i
stället, att von Melen skulle inträda i hans tjänst. Han förklarade, att herr
Berend på grund af sin intima förtrogenhet med svenska förhållanden skulle
bli till stor fara för Sverige, om han lösgåfves. Och han ställde von Melen
inför valet att antingen gå i svensk tjänst eller ofördröjligen bli aflifvad.
Vid samtalets slut fördes von Melen ned till sitt härbärge i staden, och 55
man höllo där i tre dagars tid sträng vakt öfver honom. Under loppet af
dessa tre dagar sände Gustaf Vasa till herr Berend ett i den senares
namn skrifvet uppsägelsebref till Kristian II, hvilket von Melen nödgades
besegla med sitt sigill utan att dessförinnan erhålla kännedom om
innehållet. Brefvet blef därefter utan von Meiens medverkan befordradt till
adressaten.
På tredje dagen lät Gustaf Vasa ånyo förekalla herr Berend och
upprepade sina förra gången uttalade hotelser för det fall att von Melen
tred-skades. Till yttermera visso lät han ett antal bönder med spända
armborst inträda i det rum, där samtalet mellan honom och herr Berend
fördes, och dessa bönder förklarade på den blodtörstige riksföreståndarens
till-skyndan, att de ville göra den olycklige fången till en sankt Sebastian,1 om
han vägrade att svära Gustaf trohet.
Nu besinnade sig herr Berend ändtligen på att villfara Gustaf Vasas
begäran. Han gjorde klart för sig, att Kristian II inte kunde ha någon
fördel af hans död, och så fattade han med tungt hjärta ett beslut, som inte
heller i fortsättningen någonsin ländt honom till glädje. Med många och
starka ord hemställer han till skriftens adressater, om de efter att ha läst
hans skildring kunde anse, att han med någon lust och fröjd skiftat parti,
och om det inte snarare stod uppenbart för dem, att han med det gröfsta
våld tvingats att ta det ödesdigra steget. Det borde således vara solklart,
att Gustaf Vasa ljög, när han i sin »lesterbtichlein» påstod, att von Melen
frivilligt gått i svensk tjänst.
Betecknande för von Meiens ängsliga månhet om att hans skildring af
1 Den hel. Sebastian led under de diokletianska förföljelserna martyrdöden på det
sättet, att han genomborrades af mauretanska bågskyttars pilar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
