Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STRIDSSKRIFT AF BEREND VON MELEN MOT GUSTAF VASA 19
mörda honom i Stockholm. Herr Berend hade sålunda inte ens då känt
sig trygg, när Gustaf Vasas tyske sekreterare Wulf Gyler till honom
öfver-bringade konungens lejdebref,1 utan dessutom anhållit om lejd äfven af
riksrådet och först sedan denna begäran uppfyllts afrest till Stockholm
(febr. 1525).2
För att yttermera brännmärka von Melens vid ifrågavarande tillfälle
ådagalagda ohörsamhet och ställa den i dess rätta belysning hade Gustaf
Vasa i manifestet påpekat, att herr Berend, medan han denna vinter 1524
—1525 uppehöll sig på Kalmarhus, sändt bud efter Wulf Gyler för att få
tala med denne — det torde ha varit någon tid före Gylers nyssnämnda
besök i Kalmar i och för lejdebrefvets öfverlämnande. Gustaf Vasa hade
naturligtvis insinuerat, att ett förrädiskt uppsåt från Meiens sida legat
bakom hänvändelsen till Gyler. Herr Berend förklarar nu saken så, att han
kort före tilldragelsen ifråga hjälpt till att befria Gyler ur skarprättarens
våld och att han därför räknat på att Gyler af skyldig tacksamhet skulle
yppa för honom, om Gustaf Vasa hade några hemliga, ondskefulla planer
mot von Melen.3 Att Gyler på grund af sin ställning som konungens
förtrogne var invigd i dessa Gustaf Vasas anslag, var alldeles otvifvelaktigt,
och von Melen kunde därför så mycket mera hoppas att af Wulf erhålla
pålitliga underrättelser. Sedan hade emellertid Wulf Gyler, i stället för att
efterkomma von Meiens uppmaning, visat dennes inbjudningsbref för
konungen och härigenom ådagalagt sin falska och bedrägliga sinnesart.
I fortsättningen skildrar så von Melen mycket utförligt sina utståndna
lidanden under vistelsen i Stockholm våren 1525, hvilka han ju f. ö. redan
i början af sin skrift något berört.4 Ett referat af hans framställning på
denna punkt är obehöflig, eftersom von Meiens otryckta relation från åren
omkring 1540 här är så godt som fullständigt lika i sak och en hänvisning
till Hildebrands utförliga redogörelse för denna yngre relation sålunda är
fullt tillräcklig.5 Den enda skiljaktigheten af någon som helst faktisk be-
1 Härmed åsyftas utan tvifvel det i Gustaf I:s Registratur, I, s. 283 f., tryckta brefvet
af 29 dec. 1524.
2 Se ofvan s. 11.
3 Vid hvilken tidpunkt "Wulf Gyler af von Melen räddades ur bödelns klor, kan nu
inte afgöras. Enligt Gylers egen uppgift till hertig Albrekt af Preussen år 1536
(Herzogliches Briefarchiv F, Königsbergs statsark.) tjänstgjorde G. sommaren 1524 som
mönsterskrivare vid den svenska hären på Gottland, hvarefter han vid allhelgonatiden s. å. anlände
till Stockholm och vann anställning som konungens tyske sekreterare.
Mönsterskrifvare-sysslan var hans första befattning i Gustaf Vasas tjänst. Om hans öden före denna tid är
ingenting bekant.
4 Se ofvan s. 11 f.
5 Hildebrand, a. a., s. 260—262.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
