Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 GOTTFRID CARLSSON
nungen i saken och för det ändamålet styrde kosan åt Stockholm, kunde
de vara säkra på att icke få ut något. Knektarna hade sålunda inskeppat
sig på Gottland i akt och mening att bege sig till Kalmar men blefvo
olyckligtvis af vinden drifna till Stockholm i stället. Här mottogos de illa
af konungen — efter att ha läst herr Berends redogörelse, där den utan
tvifvel rent förrädiska innebörden af hans aftal med knektarna ofrivilligt
framskymtar, förvånar man sig ej häröfver — och stadsportarna stängdes
för dem, så att de enligt von Melen »musten vor hunger die kolstrunke
fressen». Därefter lät Gustaf Vasa, såsom herr Berend sanningsenligt
tilllägger, fängsla befälhafvarna och afrätta flera af dem (exempelvis von
Buschen).1
Herr Berend tillbakavisar så ett påstående af Gustaf Vasa, att han
under Gottlandstiden på eget bevåg upptagit ett lån af köpmännen i Danzig
och Lübeck. De upplånta penningarna hade mottagits af konungens egna
sekreterare och skrifvare på Gottland och kommit konungens därvarande
trupper till godo. Herr Berend hade aldrig haft dem i sin hand.
Emellertid hade Gustaf Vasa sedan vägrat att återbetala de lånfångna summorna,
hvilket ger von Melen anledning att beklaga hanseaterna för den otack,
hvarmed deras hjälpsamhet blifvit lönad af den svenske konungen.
Berend von Meiens tvetydiga uppförande, sedan han från Gottland
återkommit till Kalmar hösten 1524, hade gifvetvis erhållit ett betydande
utrymme i Gustaf Vasas manifest. I sitt svaromål kommer von Melen först
in på frågan, hvarför han inte efterkommit konungens gång på gång
uttryckta önskan, att han skulle fara upp till Stockholm för att afgifva
rapport angående det gottländska företaget. Anledningen hade varit den, att
von Melen mottagit underrättelser om att Gustaf Vasa ämnade låta lönn-
1 I den otryckta smädeskriften af omkr. 1540 berättar von Melen, att Gustaf Vasa
låtit de stackars knektarna till stor del hungra ihjäl på Södermalm och dessutom ämnat
aflifva dem allesammans, en afsikt, som emellertid på grund af grefve Johans och Jost
Quaditz’ mellankomst inte sattes i verket. De knektar, som icke omkommit af hunger och
köld, lät Gustaf Vasa så föra öfver till Tyskland i små usla båtar midt i vintern, hvarvid
följden blef den, att en stor del förfrös under vägen och andra dogo af hunger, enär den
grymme konungen inte hade försett fartygen med några som helst lifsmedel. — Gustaf
Vasas konflikt med de gottländska knektarna under Pattin och von Buschen skildras också
af Clement Renzel (Handlingar rörande Skandinaviens historia, 2, s. 38 ff.). Om Albrekt
von Buschens brottsliga uppförande på Gottland lämnas upplysningar i Stockholms
tankebok för 15 mars 1525, då han rannsakades inför en af Gustaf Vasa förordnad domstol,
bestående af 15 frälsemän, bland dem Berend von Melen, och borgmästare och råd i
Stockholm. Domen löd å dödsstraff och gick i fullbordan 18 mars. (Stockholms stads
tankebok under Vasatiden, utg. af N. SJÖBERG, I, s. 47—49.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
