Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 GOTTFRID CARLSSON
festet utslungat mot Berends bröder Henrik och Vilhelm. Henrik hade
enligt konung Gustafs framställning i sin egenskap af Kristian ILs ståthållare
å Västerås slott 1520 — 1522 varit en sannskyldig bondeplågare och på allt
sätt trakasserat sina underlydande. Härtill svarar herr Berend, att Henrik
nog skulle få tillfälle att själf försvara sig mot dylika anklagelser. Och
hvad det beträffade, att Henrik tillskrifvit sina vänner, att Gustaf vore
fientlig och trolös mot alla tyskar — äfven den beskyllningen synes Gustaf
Vasa i sin bok ha riktat mot Henrik — så hade Gustaf Vasa i sitt
handlingssätt mångfaldiga gånger bevisat riktigheten af detta påstående.
Med tillvitelserna mot Vilhelm von Melen ställde sig saken något
annorlunda, eftersom denne numera aflidit och inte själf kunde föra sin talan,
och herr Berend måste därför svara å hans vägnar. Vilhelm hade 1523
varit i Sverige i Gustaf Vasas tjänst, hvarvid han tydligen stått i hög gunst
hos konungen. I slutet af sagda år hade han så af Gustaf Vasa affärdats
till Lübeck för att uppköpa harnesk m. m. för den svenska kronans
räkning. l Konungen hade för ändamålet lämnat honom 200 mark lödigt silfver
med tillsägelse, att, om dessa medel inte förslogo för inköp af harnesken,
å konungens vägnar upplåna nödiga penningar. För denna eventualitet
medförde Vilhelm också ett aftryck i bly af det kungliga sigillet, på det att
tian skulle kunna utfärda vederbörlig skuldförskrifning till de eventuella
långifvarna. Sedan hade Vilhelm missbrukat förtroendet genom att efter
hvad det vill synas aldrig återvända till Sverige och hvarken redovisa för
de 200 marken ej heller återsända sigillaf try eket.2 Det var häröfver, som
1 Vilhelm v. Melen inträdde i början af april 1523 i svensk tjänst, därtill förmådd af
Gustaf Vasas och Herman Israhels ifriga uppmaningar och lockad af Berends förnämliga
ställning i Sverige ( Vilh. v. Melen till Gustaf Vasa [Lübeck] 7 april 1523, Bref till Gustaf I,
RA., jfr Hanserecesse, 8, s. 362). — Om hans beskickning till Lübeck i slutet af 1523
se Hanserecesse, 8, s. 533, och hans eget bref till konung Gustaf (Lübeck) 13 dec. 1523, tr.
Handlingar rör. Skandinaviens historia, 38, s. 30 ff. Det sistnämnda brefvet innehåller ett
yttrande, som ger en god belysning af Vilhelms och tvifvelsutan också af Berends
ställning till reformationen. Med anledning af ett rykte, att Gustaf Vasa på inrådan af
Johannes Magnus ämnade sända pengar till Rom för de nyvalda biskoparnas utnämning, afråder
nämligen Vilhelm von Melen på det ifrigaste en dylik åtgärd och detta med följande skarpa
motivering : i es werdt sich im grunde der warheyt befinden, das es eyttel buwerey ist, dho
sey (o: de påfviska) mit umbgehen». Säkerligen ha bröderna von Melen, som ju stodo i
de närmaste förbindelser med reformationens sachsiska stamland, på sin tid afsevärdt
bidragit att stämma Gustaf Vasa sympatiskt mot den nya förkunnelsen.
2 Så framställes saken af Gustaf Vasa i den ofvan s. 22 citerade inlagan vid 1537 års
Köpenhamnsmöte, och utan tvifvel har affären relaterats på alldeles samma sätt i det
tryckta manifestet ett decennium tidigare. — Vilhelm von Melens tredska och försumlighet
i berörda fall är betygad äfven i ett samtida bref. Herman Israhel meddelade Gustaf Vasa
i bref från Lübeck 12 jan. 1526 (Hanserecesse, 9, s. 348), att han på konungens uppmaning
sändt bud till Vilhelm angående sigillet, liksom han nästföregående år två gånger gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
