Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STRIDSSKRIFT AF BEREND VON MELEN MOT GUSTAF VASA 25
Gustaf Vasa i sitt manifest beklagade sig. Särskildt oroades han af fruktan
för att Vilhelm på illojalt sätt skulle använda sig af blyaftrycket och
därmed vålla konungen obehag, och han varnade därför i manifestet alla
vederbörande för att sätta tro till de aktstycken, som Vilhelm eventuellt i
hans namn och med användande af blyaftrycket utfärdade.
Herr Berend svarar härpå ytterst indigneradt. Hvad angick de 200
mark, som Gustaf Vasa sade sig ha förlorat på Vilhelm, förklarar Berend,
att det i verkligheten blott var 100 mark och att han själf häremot hade
att ställa en kontrafordran å ej mindre än 1600 floriner, som Gustaf Vasa
var skyldig Berend för ett till konungen såldt fartyg. För öfrigt hade
Berend mycket mer än så att fordra af den svenske inkräktaren: denne hade
ju orättmätigt lagt beslag på Berends gods och egendom i Sverige,
representerande ett värde af 50,000 à 60,000 gyllen.
Beträffande sigillet påstår von Melen, att konung Gustaf farit med
lögn, då han framställt saken som om Vilhelm medfört något sekret
från Sverige; sanningen vore, att han endast fått ett vaxaftryck med sig
och detta i det syftemålet, att han med vaxstampen som mönster skulle
beställa ett nytt sigill åt konungen i Lübeck. Om Vilhelm sedan utfört detta
uppdrag, vore herr Berend obekant, men den tanken, att Vilhelm med
något sigill kunnat skada Gustaf Vasa till hans heder, vore i hvarje fall
alldeles orimlig, eftersom Gustaf Vasa i all sin tid varit i total afsaknad af
heder och ära och för resten aldrig traktat därefter.1
Berend von Melen ansåg sig härmed ha tillfredsställande bemött
Gustaf Vasas anklagelseskrift med alla dess beskyllningar, och han trodde, att
hans läsare nu skulle känna sig öfvertygade, på hvems sida rätten och
sanningen låg. Till yttermera visso erbjuder han sig att inför sin nådige herre,
kurfurst Johan af Sachsen, eller hvilken annan kurfurste eller furste som
helst bekräfta riktigheten af sina uppgifter. Han uppfordrade sålunda Gustaf
utan resultat. Han hade nu som då fått det svaret af Vilhelm, att denne sönderslagit
sigillet — tydligen för att göra det obrukbart — och med det snaraste ämnade tillställa
Israhel det för vidare befordran till Gustaf Vasa. Israhel trodde emellertid inte på löftet
utan uppmanar konungen att ännu en gång skrifva ett skarpt bref till Vilhelm, dels om
sigillet, dels om de pengar, som han fått med sig för harneskköpet. Israhel upplyser i det
sammanhanget om att Vilhelm v. Melen, som denna tid säkerligen uppehöll sig i Sachsen,
nu var starkt förfallen till dryckenskap och att äfven hans hustru skattade åt samma last,
så att de enligt Israhels mening snart skulle vara ekonomiskt ruinerade. Under sådana
förhållanden är det ju inte så underligt, att kung Gustaf aldrig fick igen sina 200 mark.
1 Gustaf Vasas och von Meiens olika uppgifter om sigillet kunna möjligen förenas på
det sättet, att man antager, att Vilhelm von Melen på konungens befallning låtit förfärdiga
ett sigill i Lübeck och från Sverige endast medfört ett vaxaftryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
