Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 GOTTFRID CARLSSON
Den stora bankirfirman Hochstetter i Augsburg — näst efter Fugger och
Weiser den förnämsta i det dåtida Mellaneuropa.— hade ett kontor i
Antwerpen. Med dess innehafvare träffade Kristian II i slutet af 1527 ett
aftal, att firman mot den borgen, som tre nederländska magnater för
ändamålet iklädt sig, skulle under våren 1528 till konungen utbetala 18,000
gyllen. Summan var väl icke tillräcklig för genomförandet af ett fälttåg men
ansågs förslå för företagets igångsättande, och det var under sådana
förhållanden icke underligt, att exempelvis Hans Mickelsen, Kristian ILs
ryktbare anhängare, i sin glädje öfver aftalet förklarade, att »eders nådes
(o: kung Kristians) sak aldrig stått på ett bättre fundamente, sedan eders
nåde kom af Danmark, än som hon nu står».1
Det hela var nämligen en penningfråga: fanns det pengar, så var det
denna tid inte svårt att få knektar. T. v. var visserligen det tillgängliga
nordtyska truppmaterialet engageradt af den pågående fejden mellan hertig
Karl af Geldern och de burgundiska arf länderna, hvarjämte Nederländerna
naturligtvis också måste ha folk samladt för att möta anfallen från
kejsarens öfriga fiender, Frankrike och England. Men alla hade en förkänsla af
att freden var nära förestående, och under sådana förhållanden var det
ingen orimlighet, när Kristian hoppades, att en styrka af 10,000 man,
motsvarande de på burgundisk sida samlade trupperna i Nederländerna, skulle
stå till hans förfogande ungefär vid samma tid som de höchstetterska
pengarna utföllo. De öfverenskommelser han under vinterns lopp träffade med
höfvitsmännen för ifrågavarande knektar, att de med sitt folk omedelbart
efter fredsslutet skulle öfvergå från burgundisk tjänst i Kristian II:s, kunde
inte annat än styrka honom i denna förhoppning.
Den annalkande freden — den var ju inte långt borta, äfven om den
ej inträdde så omedelbart som man vid det här laget väntade2 — syntes
äfven såtillvida bebåda en ljusare framtid för den fördrifne konungen, som
kejsaren nu inte längre med skäl skulle kunna vägra att på allvar befordra
svågerns restitution. Och det var många andra omständigheter, som voro
ägnade att uppmuntra Kristian och hans vänner. Hertig Henrik af
Braunschweig—Wolfenbüttel, på sin tid högt ansedd som krigare, hade lofvat att
understödja Kristian vid återeröfringen af de nordiska rikena. Och
tillståndet i dessa riken var sådant, att det för en optimist som Kristian II — och
med honom von Melen — syntes öppna gynnsamma perspektiv. Hvad sär-
1 Diplomatarium Norvegicum, 12, s. 462 ff.; 13, s. 485; 14, s. 565 ff.
2 Vapenstillestånd, följande år åtföljdt af fred (i Cambray), afslöts i juni 1528 mellan
Nederländerna å ena sidan, Frankrike och England å den andra; freden mellan
Nederländerna och Geldern kom till stånd i okt. 1528.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
