Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STRIDSSKRIFT AF BEREND VON MELEN MOT GUSTAF VASA ___31
uppenbarligen äfven hos honom åtskilligt kvar af den aversion, som man i
Kristians kretsar hyste mot von Melen. Berend förklarade sig visserligen
vilja tjäna Kristian med alla sina hästar utan sold och lön, när denne ville
verkställa sin tilltänkta återeröfring af de nordiska rikena, och han ville
också öfvertala sina vänner bland den sachsiska adeln att likaledes draga
åstad med konungen, blott han tre veckor i förväg underrättades om
konungens beslut att låta det bli allvar af. Men när Kempe sedan refererade
samtalet för sin herre, hade han tydligen fortfarande sina dubier om von
Meiens pålitlighet: »Jag kan ännu inte förstå annat än att han är eders
nåde god, men världen är världen». Härutinnan inträdde emellertid
under låneförhandlingarnas gång en afgjord förändring, och det dröjer inte
länge, förrän Kempe i brefven till konungen alldeles reservationsfritt och i
det uppenbara syftet att undanröja Kristians betänkligheter prisar von Meiens
välsinne. Han sade sig hos honom och hans hustru ha funnit en uppriktig
längtan till Sverige och en fast öfvertygelse, att denna deras längtan icke
kunde bli förverkligad med mindre konung Kristian blefve herre öfver
landet, hvarför också herr Berend af allt sitt hjärta önskade framgång åt
konungens restitutionsplaner. Och när von Melen därjämte upprepade gånger
uttalade sin redobogenhet att ställa ett afsevärdt antal ryttare till konungens
förfogande för fälttåget och att för samma ändamål låna Kristian alla sina
guldkedjor och klenoder till ett värde af bortåt 1000 gyllen, så ansåg sig
Kempe snart icke längre behöfva tvifla på hans afsikt att infria löftena.
På detta sätt kom Berend von Melen från hösten’ 1527 att återigen bli
Kristian II:s betrodde vapendragare, och det måste nu bli ett hufvudintresse
för honom att befästa sig i konungens ynnest och definitivt skingra all
misstämning. Man förstår sålunda, hvarför von Melen i sin skrift vinnlägger
sig om att vara Kristian II till behag och hvarför han i all synnerhet sträfvade
att ställa sin öfvergång i svensk tjänst i en sådan belysning, att han själf
syntes rättfärdigad mot misstanken att frivilligt ha svikit Kristians sak.
Kristian ILs gunst var emellertid för von Melen icke målet, utan
endast medlet. Såsom han förklarat för Kempe, hoppades han nämligen
genom förbundet med Kristian få sin längtan till Sverige tillfredsställd och
erhålla möjlighet att återvinna den egendom, som Gustaf Vasa fråntagit
honom. Det är under sådana förhållanden värdt att lägga märke till att
situationen under förra hälften af 1528 — den tid, då von Meiens skrift
utkom — tedde sig ovanligt gynnsam och lofvande för den landsflyktige
konungen. Det viktigaste var, att det ekonomiska underlaget för Kristians
planerade expedition mot Norden i väsentlig mån tycktes vara förhanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
