Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om bokanteckningar som källor och behovet af provenienskataloger. Några exempel och några önskemål. Af O. Walde, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi öfvergå nu till den mycket populära form af anteckningar, där
bokens innehafvare i mer eller mindre välklingande vers söker dokumentera
sin äganderätt, ofta med uttalande af en kraftig besvärjelse öfver den som
orättmätigt bemäktigar sig och behåller densamma. Sådana versifierade
anteckningar äro synnerligen vanliga i skolböcker, på 1500-talet lika väl som
i våra dagar.[1] Utom bland skolpojkar användas dylika numera blott af
bokägare, tillhörande de lägre samhällsklasserna, men voro i äldre tider
synnerligen vanliga i de högre klasserna. De hafva, särskildt för
besvärjelsernas vidkommande, ett visst intresse för folkloristiken, och ämnet har
stundom varit vidrördt af forskare. [2] Jag vill därför här blott snudda vid
detsamma genom att framdraga några exempel på versifierade anteckningar
af skilda slag från olika land, hämtade ur böcker i svenska samlingar.
En handskrift, innehållande dels Olaus Petri Svenska krönika, dels en
del andra anteckningar af blandadt innehåll från senare hälften af
1500-talet, kolorerade afbildningar af svenska och finska landskapsvapen, m. m.,
hvilken handskrift varit i Stiernmans ägo och med Celsii samling kommit
till universitetsbiblioteket i Upsala, har år 1567 tillhört kyrkoherden i
Stenby församling i Östergötland, Jon Petri Klint, som inskrifvit en längre
versifierad anteckning, så lydande:
Ho thenna Crönicha effter fråga will,
Tå hörer hon mig Joenn Petri Klint till
En fattig gudtz ords tienere försannd,
Wid Stenby försambling emillan Wikeboland:
När man skreff gudz sons år 1567
Supplicium suum subiret Casimiri in Polonia Anno 1707 18 Octobr. inter gemitus et
lacrijmas poenitens dedit confessionario suo, mihi tandem à Nobilissimo Domino Centurione
Majore de Hammarschiöld donatum, Filio meo Carolo Gustavo Schröder in manus trado
ut illum assidue penes se habeat piaqve mente eloqvia in illo Dei nostri qvotidie legat,
qvo typo Doctrinæ divinæ ac coelesti deditus tam hic gratiæ donis qvarn ibi æternæ gloriæ
bonis beatus perfruatur. H. Schröder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
