Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om bokanteckningar som källor och behovet af provenienskataloger. Några exempel och några önskemål. Af O. Walde, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BOKANTECKNINGAR SOM KÄLLOR 83
som exempel ett enda arbete från Upsala af denna typ.1 Det är ett
exemplar af den hos Jacob Marcus i Leiden 1633 tryckta svenska bibeln,
en bok, hvars nötta band och tummade blad visa att den flitigt användts
och genomgått bistra öden. Den är äfven ur andra synpunkter af intresse.
Bland dess tidigare ägare nämnes Erik Eriksson Micrander, som 1689
förvärfvat densamma »sibi suisque» i Stockholm. Som dennes ledsagare har
boken medföljt på en längre utlandsresa åren 1689—92.2 Aderton år
därefter påträffa vi boken i Ryssland, där den inköpts af O. Galenius, som
därom antecknat: »Biblia hæc Sacra justo pretio sibi acqvisivit in
captivi-tate constitutus Muscoviæ Anno 1710 Die 21 Januarii».3
Ett arbete, som minner om en annan tragisk episod från Karl XII:s
dagar, har tillhört den olycklige Johan Reinhold Patkul. Det är en liten
elegant inbunden volym i västficksformat, innehållande Nya testamentet på
grekiska, tryckt i Sedan 1628—29, och Davids Psaltare ,på franska rim,
tryckt i Charenton 1648.4 Nedtill på första arbetets titelblad stå Patkuls
initialer I. R. P. Boken har därjämte en längre inskrift af en senare ägare,
utvisande att Patkul den dag han i Kazimierz i Polen undergick dödsstraffet,
eller den 18 oktober 1707, öfverlämnat den såsom ett minne till sin
själasörjare, hvilken förmodligen i sin tur skänkt boken till den major
Hammarskiöld, ur hvars ägo den öfvergått till inskriftens författare, H. Schröder.’’
dylika anteckningar ARTHUR SJÖGREN, Kuriositeter bland handskrifna bokagareanteckningar
(i Svensk exlibris-tidskr., 1911, s. 81 f.; 1912, s. 10; 1915, s. 11, 35, 55).
1 En liknande typ af bokanteckningar från samma tid finna vi i en del orientaliska
handskrifter förvärfvade af personer i kung Karls omgifning under vistelsen i Turkiet. Jag
har annoterat några sådana gjorda af Sten Arfvidson Sture och kanslisten Hans Perman,
stamfader för släkten Olivecrona. Två turkiska handskrifter i Kungl, biblioteket äro
inköpta af den senare, en den 11 oktober 1712 i Konstantinopel och en den 21 maj 1713 i
Adrianopel. Bägge äro sedermera år 1738 skänkta till Kungl, biblioteket af ägaren enligt
anteckning af dåvarande bibliotekarien Olof von Dalin.
2 »Hoc exemplar S. h. B. eodem Anno [1689] mecum in Germaniam, inde in Austriam,
et Italiam, hinc Ann. 1692 in Galliam, Hollandiamque commigrabat. » —Munktell, Västerås
stifts herdaminne, 3, s. 214 f., säger om Erik Eriksson Micrander, att han blef magister
1679 och därefter gjorde en vidlyftig resa till utländska universitet, att han 1682
presiderade för en disputation, men att det är obekant, huru han de följande tio åren tillbragte
sitt lif. Af denna bokanteckning se vi åtminstone, hvad han gjorde åren 1689—92. År
1693 blef han kyrkoherde i Sala och dog 1698.
3 Olof Galenius var bördig från Hälsingland och född 1670 i Hanebo. Reste till
Riga som bataljonspredikant vid Hälsinge regemente. Hemkom 1721 från kriget efter 13
års fångenskap. Blef sedermera kyrkoherde i Årsunda i Gästrikland 1724 och dog 1730.
(Fant, Upsala ärkestifts herdaminne, 3, s. 486 f.)
4 Uti. raritetssaml, nr 11 i UB.
5 »Hunc S: librum, qvem famosus iste et infelix Joh: Reinhold Pattkull, qvi in pal o
rotaque poenali, rotæ versatilis ac inconstantis fortunæ imago erat ut et exemplum aliis
fidem Deo, Patriæ et Regi suo non servantibus, satis horrendum atqve tragicum, Die qvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
