Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om bokanteckningar som källor och behovet af provenienskataloger. Några exempel och några önskemål. Af O. Walde, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BOKANTECKNINGAR SOM KÄLLOR 89
Nionde dagen utj galgen döö.»1 Denna anteckning daterar sig från år
1801.2
En annan volym med en besvärjelse af i hufvudsak liknande innehåll
som några af de förut nämnda är en pergamenthandskrift af Magnus
Erikssons landslag med fragment af Västgötalagen, som finnes i Kungl,
biblioteket.3 Volymen medtages här icke blott för denna antecknings skull utan
framför allt därför att dess provenienshistoria är af ganska stort intresse.
Volymens öden kunna följas från 1500-talets slut så godt som oafbrutet till
våra dagar genom de däri gjorda uppteckningarna. Den har på pärmen en
stämpel i nu urblekt guld af samma typ som vi påträffa på ett ganska stort
antal böcker från jesuitkollegiet i Riga äfvensom på flera svenska lagcodices
i Kungl, biblioteket. Den är kanske bunden i Riga eller af någon därifrån
till Sverige inflyttad bokbindare. På pärmen är därjämte Stämpladt årtalet
1590 och bokstäfverna H. H. B., alltså samma initialer, hvarmed böckerna
ur Hogenskild Bielkes bibliotek bruka vara försedda. Men kanske beteckna
dessa initialer i föreliggande fall ej Hogenskild Bielke utan en af de i
inskrifterna namngifna ägarna, nämligen Hans Bielfelt, hvilken väl i så fall
låtit inbinda volymen.4 På bakpärmens insida står följande anteckning:
»Anno Domini 1596 haffuer jag Annderss Larsson Kyöpth thenne Laeghbock
aff förståndijg mann Hanns Bijllffelltt stadzens skrijffuer och hanom th:förre
Bethalltt 6 Dall. Suenske peng:, ther förre thenn Sum henne honnom i jf f rann
mett omijne lemner eller stiell, warder farendis ijlla och alldrigh well, Thenn
Sum henne ock hoss Sig eller andra fördollier, Desto större skam och straff
1 Boken tillhör nu docenten Olof Östergren i Upsala.
2 Samma besvärjelse från ungefär samma tid finnes på en i Nordiska museets
samlingar befintlig hummel, ett gammaldags stränginstrument, (v. Friesen, a. a., s. 16.) En
liknande besvärjelse förekommer öfver 200 år tidigare i en norsk lagcodex i Kungl,
biblioteket (Signerad Handskr. Islandica, Papp. 4:o. 73). Denna har följande anteckning från år
1599: «Denne Bog hører mig Amund Tiörbijönsen till mz rette,
Huo ssom hene stell,
Far alldrig well
Ttre dage skall hand æde brød
Den fierde skall hand wdi gallien død
Thi dett er hans retto.»
För oss som lefva i brödkortens dagar verkar dock första delen af denna hotelse
mera uppmuntrande än afskräckande.
3 Se Collin-Schlyters edition af Västgötalagen, s. xxi ff., och Schlyters ed. af
Landslagen, s. x.
4 En kopiebok af den nämnde stadsskrifvaren Hans Hansson Bielfelt finnes i
Rådhusarkivet i Stockholm med anteckning om att den medförts af Bielfelt till Polen men
återfunnits i Kungl, biblioteket i Warschau den 9 september 1655 af Gilius Giliusson Ehrenberg.
(Enl. benäget meddelande af docenten Sven Tunberg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
