Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 GOTTFRID CARLSSON
af de arbeten, hvilka lågo till grund för Bero de Ludosias föreläsningar,
återfinnas i förteckningen. Så är fallet med Aristoteles’ »libri ethicorum
och densammes »de generatione et corruptione», hvartill sluta sig
kommentarer till Aristoteles’ samtliga naturfilosofiska arbeten. Att den bekante
Buridans namn förekommer bland auktorerna, är också rätt anmärknings värd t.
Uttryckligen nämnes »questiones Biridani super libros metheorum», hvarjämte
säkerligen de flesta återstående Aristoteleskommentarerna i samlingen äro af
Buridan, ehuru det icke direkt angifves. Buridans arbeten voro särskildt
högt uppskattade i Wien, där de efter att ha kommit i misskredit i Paris på
grund af sin nominalistiska läggning i slutet af 1303-talet erhöllo och under
hela medeltiden bevarade en förhärskande ställning som handledning vid
Aristotelesundervisningen.*
Om nu, såsom otvifvelaktigt är, det till Skara domkyrka skänkta
biblioteket ägts af Bero de Ludosia, så följer däraf, att samlingen måste ha tillhört
domkyrkan redan ungefär ett decennium, när 1475 års förteckning
uppgjordes. Detta strider f. ö. icke mot förteckningens karaktär, af hvilken man
får det intrycket, att aktstycket tillkommit i samband med ett slags
biblioteksrevision — omedelbart efter densamma följer på samma papper en lista
öfver från domkyrkobiblioteket utlånade böcker, hvilka måhända delvis också
de ingått i Bero Magnis f. d. bibliotek.
Förteckningen ger också anledning till en annan reflexion. Beros
fleråriga dröjsmål med-fullföljandet af biskopsutnämningen berodde utan tvifvel
på att han tvekade i valet mellan Wien och Skara, och han har säkert tagit
det ganska lätt, när ändtligen det senare alternativet bortföll i anledning af
Hans Markvardssons ingripande. Men äfven om han så vuxit sig in i
förhållandena vid det österrikiska universitetet, att icke ens det vinkande
episko-patet förmådde locka honom bort från den lärdomsstad, där han tillbragt
större delen af sitt lif, så hade han likväl ingalunda glömt det aflägsna
fäderneslandet. Härom vittnar vältaligt den storartade gåfva, med hvilken
han i sitt testamente ihågkom den svenska domkyrkan och som efter hans
död fraktades den långa vägen hem.
Efterskrift.
Fröken Ellen Jørgensen har benäget fäst min uppmärksamhet på att
Olaus Magnus (lib. I, cap. 32) har ett yttrande, som åsyftar Bero de Lu-
Aschbach, a. a., I, s. 81 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
