Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOK- OCH BIBLIOTEKSVÄRLDEN
283
skrifter. År 1917 utdelades akademiens egna skrifter
till 1,087 institutioner och personer, af hvilka 265
inom och 832 utom landet; föregående år var
motsvarande siffra 1,065. I hufvudkatalogen inlades
under år 1916 7,956 stycken katalogblad, under år 1917
5,295 st.
Riksdagsbiblioteket.
Till Riksdagen afgafs i år en k. proposition med
förnyadt förslag om utvidgning af riksdagens
bibliotek till centralt förvaltningsbibliotek. Det var i
väsentliga delar samma förslag som förelades 1915
års riksdag, i hufvudsak anslutande sig till af
sakkunnige år 1913 framlagdt betänkande i frågan. I
allt väsentligt vann förslaget Riksdagens bifall.
Syftet med den föreslagna omorganisationen har
varit dels att åvägabringa en samverkan mellan
riksdagsbiblioteket och de centrala ämbetsverken
för åstadkommande af en bättre omvårdnad af den
litteratur, som äges af dessa, dels att gifva den
centrala förvaltningen stadgad rätt till boklån från
riksdagens bibliotek — en rätt, hvilken dessa hittills
officiellt saknat.
Det är en känd sak, att, i ett flertal fall
åtminstone, stora brister vidlåda skötseln af
ämbetsverkens boksamlingar och att däraf olägenheter
uppstått för deras fulla tillgodogörande. Hvilka dessa
brister äro, torde ej här behöfva närmare beröras,
de må blott konstateras, och orsaken är så godt som
undantagslöst: bristande utrymme för en rationell
bokvård. Intresset för en sådan är också måhända
på sina håll ej stort; men det bör också erkännas,
att ett dylikt intresse för en förbättrad omvårdnad
är i tilltagande, och man söker äfven i vissa
ämbetsverk erhålla sakkunnig skötsel af boksamlingarna.
En samverkan mellan riksdagens bibliotek och
de centrala ämbetsverken med afseende å bokvården
skall komma att bestå däri, att de senare till
biblioteket öfverlämna den litteratur, af hvilken de ej ha
ett så att säga omedelbart eller ständigt behof. Häraf
följer, att sådana böcker, som på de olika byråerna
bilda s. k. handbibliotek — kalendrar, uppslagsverk,
författningssamlingar, riksdagstryck etc. — skola
vara helt och hållet undantagna från den beslutade
centraliseringen, likaledes specialboksamlingar inom
vissa fack, som ej beröra de hufvudgrupper af
litteratur, som riksdagens bibliotek företrädesvis
omfattar, nämligen rätts- och statsvetenskap,
förvaltning, nationalekonomi och samhällsvetenskap. Till
ämbetsverken öfverlämnas såsom gåfva en mängd
litteratur från verk och institutioner både inom
landet och utifrån, ofta af sådan beskaffenhet att den
ej blir till någon direkt nytta för mottagaren, utan
endast kräfver utrymme. För utredning af en viss
fråga inköpas eller anskaffas på annat sätt
erforderliga arbeten, och sedan utredningen är verkställd
ha de förlorat sin omedelbara aktualitet. I bästa
fall hamna då de till verken sålunda inkomna
böckerna i någon eventuellt befintlig hufvudsamling —
och glömmas där. Eller också blir det ej alltför
sällan deras lott att »slängas» hit eller dit, eller att
helt enkelt försvinna. Den för kommittéer och med
dem likställda utredningskommissioner ofta med
stor svårighet anskaffade litteraturen skall, enligt
hvad redan tidigare är föreskrifvet, efter
utredningsarbetets afslutande öfverlämnas till
riksdagsbiblioteket, men äfven i fråga om denna sak lämna nog
förhållandena åtskilligt öfrigt att önska.
Det har emellertid under diskussionen om den
ifrågasatta omorganisationen af riksdagsbiblioteket
från vissa håll inom den centrala förvaltningen
uttalats betänkligheter mot att afstå större eller mindre
delar af verkens boksamlingar till en central
institution, äfven med de begränsningar som förut
angifvits. Man har antydt, att olägenheter rent af
skulle genom en sådan centralisering uppstå,
bestående dels däri, att tidsödande åtgärder blefve
erforderliga för lån från det centrala biblioteket, och
att man därvid kanske ej alltför sällan kunde mötas
af underrättelsen, att ett begärdt arbete vore
utlå-nadt, dels däri att ämbetsverken ej skulle i önskvärd
grad kunna få inflytande på inköpen af litteratur.
Man kunde alltså befara att, då biblioteket äfven
efter den genomförda omorganisationen ändock i
hufvudsak fortfarande vore att betrakta såsom
riksdagens bibliotek, hela förändringen skulle komma
att bestå däri, att de centrala ämbetsverken finge
sig stadgad rätt till lån erkänd — en rätt som redan
de facto, om också ej de jure, varit dem
åtminstone till en viss grad meddelad.
Härtill må nu erinras, att genom öfverförande till
en central biblioteksinstitution af större eller mindre
delar af denna förvaltningslitteratur ställes
densamma under ansvarig och sakkunnig omvårdnad
och kan sålunda blifva till gagn vid upprepade
tillfällen och för olika behof. För ämbetsverken själfva
vinnes den fördelen, att de genom afstående af
sådan litteratur, för hvilken verklig användning, ej
finnes, erhålla ökadt utrymme försina kvarvarande
bokförråd, hvarigenom dessa skola lättare kunna
öfverblickas och ägnas bättre vård. Hvad beträffar själfva
boksamlingarnas öfverlåtande till den centrala
institutionen, så är det klart, att ämbetsverken böra
ha den vidsträcktaste befogenhet att afgöra, huru
långt öfverlåtandet skall sträcka sig. Att visst be-
Nord. tidskr. för bok- och biblioteksväsen 1918.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
