Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPSALA UNIVERSITETSBIBLIOTEKS BYGGNADSHISTORIA 45
hufvudmassa — mer än 100,000 volymer — till sin nya fristad. Flyttningen
försiggick under medverkan af lärare och studenter samt med så
berömvärd raskhet, att biblioteket redan vid höstterminens början kunde öppnas
för utlåning.
Den stora festsalen »invigdes» — innan ännu trägolfvet hunnit inläggas
och läktarna förses med barriärer — af Karl Johan i egen hög person 2
juni 1834 med en middag för 200 gäster. Ett par år senare började
konsistorium upplåta den till konserter. Sålunda sjöng Jenny Lind där i början
af juni både 1839 och 1840.
När Carolina Rediviva hösten 1841 öppnade sina portar för
allmänheten, hade mer än 24 år förflutit sedan det första spadtaget togs på dess
grund, och hela företaget hade kostat omkring 315,000 rdr. b:co, en efter
dåtida förhållanden kolossal summa, hvaraf universitetet ur egna kassor
fått släppa till 285,000. Likväl var byggnaden blott en ofullgången
konstnärlig skapelse, hvars onekligen imponerande yttre icke mäktade utplåna
det intryck af beklämmande besvikenhet, besökaren erfor särskildt vid
anblicken af den stora solennitetssalens nakna väggytor, hvilka aldrig, som nämnt,
erhöllo den praktfulla dekorering, som ursprungligen varit dem tillämnad.
Det i sparsamhetssyfte dikterade beslutet att förlägga universitetets
festsal och bibliotekslokaler under samma tak, visade sig snart af många
skäl vara en ypperlig illustration till det gamla ordspråket: snålheten
bedrager visheten.
För att skapa en värdig förbindelseled till solennitetssalen hade
vestibulen erhållit monumentala dimensioner och den ståtliga hufvudtrappan
inbyggts i en särskild avant-corps å husets baksida, till förfång för
biblioteket, som härigenom fick minskadt utrymme på nedre botten och obekväm
kommunikation mellan sina i olika våningar liggande afdelningar.
Enär eldstäder med tanke på brandfaran endast inredts i bibliotekets
expeditions- och arbetsrum, var festsalen oanvändbar under större delen af
det akademiska arbetsåret. Dessutom blef arbetet vintertid i de ouppvärmda
boksalarna, där temperaturen mången gång sjönk flera grader under noll,
rent af hälsovådligt för bibliotekspersonalen.
Risken för att en ödeläggande eldsvåda skulle kunna utbryta var i alla
fall mycket stor, ty ingen tillförlitlig brandbotten skilde bibliotekslokalerna
från den omedelbart under byggnadens lättantändliga takresning belägna
solennitetssalen, som vid festliga tillfällen utstyrdes med dekorationer af
tyg och papper samt upplystes af hundratals i takkronor och ramper kring
läktarna anbragta ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
