Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__ MISCELLANEA 201
framlefde han sitt lif stilla och obemärkt som präst i Västergötland, först
som pastorsadjunkt i Lidköping, sedan från år 1768 på Torso i Vänern; i
denna församling blef han kyrkoherde år 1775 efter att i 7 år ha förestått
pastoratet under företrädarens sjuklighet. År 1795 förflyttades han till
Forshems församling, där han dog 1797.
Smedberg var på sin tid ganska mycket uppskattad som skald.
Stockholmsposten, som annars behandlade landsortspoeterna så vanvördigt, har
erkännande ord om Smedberg, då år 1780, nr 146, en grafdikt af honom
aftrycktes. Han var medlem af Upsala Vitterhetssällskap, Nya sällskapet Vitterlek,
Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg samt dessutom ett par lärda
samfund. Vid utgifningen af den s. k. Upsala profpsalmbok anmodades han
af ärkebiskop v. Troil dels att författa nya psalmer, dels att framställa sina
anmärkningar öfver de redan författade i den nya samlingen.
I formellt afseende hör Smedberg helt och hållet till
franskklassicismen. Han skref nästan aldrig annat än alexandriner. I den utgifna
diktsamlingen förekomma ej mer än tre dikter, där rytmen är trokaisk. Hans
diktning är nästan uteslutande religiös. Han var en gammaldags from man,
som kände sig illa berörd af samtidens lättsinne och ytlighet. I sin diktning
är han vanligtvis torrt moraliserande, alldeles som andra religiösa skalder
från denna tid. Men någon gång blir det en viss flykt och glans öfver de
regelrätta alexandrinerna, särskildt då han söker ge uttryck åt Guds
oändliga storhet och människans ringhet. Och det gör, att man ännu kan bläddra
igenom det lilla dikthäftet och här och hvar läsa en strof af den
anspråkslöse, stilla och försynte gamle västgötaprosten.
Gustaf Lindsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
