Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48^ _____ RECENSIONER
ledning att i minnesorden öfver honom infläta en öfversiktlig framställning
af goternas hela historia. Han visar sig härvid starkt beroende af Johannes
Magnus och anser sålunda ostridigt, att Öster- och Västergötland är goternas
urhem och att geter och goter äro identiska begrepp. Göterna (och goterna)
ha fått sitt namn af Gether, Sems sonson — här afviker Bacmeister i
öfverensstämmelse med släkttaflan i Gen. 10 från Johannes Magnus, som låter
Gether vara Jafets sonson. Af de följande götiska regenterna nämnas
särskildt Olof (Skottkonung), Erik den helige, Karl Knutsson och Sten Sture
den äldre med karaktäristiker lånade från Johannes Magnus. Stens främste
rådgifvare var en landsman till Johannes Petri, Hemming Gadh, som förut
omkr. 1482 uppehållit sig vid Rostocks akademi och därvid lefvat i förtrolig
vänskap med Albert Kranz. Äfven för denna uppgift har Johannes Magnus
tydligen varit Bacmeisters enda källa, och därmed bortfaller den möjlighet,
som jag tidigare (Hemming Gadh, s. 5, not 2) lämnat öppen, att Bacmeisters
notis, som jag då endast kände genom ett citat af en ättling till honom,
skulle ha själfständigt värde. — På tal om svenska förbindelser med Rostocks
universitet under 1560-talet må nämnas ett par småtryck i därvarande
universitetsbibliotek, utgörande tal vid teologie doktorspromotionen 4 maj 1564,
i hvilka den vid högtidligheterna närvarande svenske kanslern Nils
Gyllenstierna harangeras.
Af delvis mycket stort intresse för dåtida kulturförbindelser äro de
dedikationer, med hvilka lärda 1500-talstryck i regel voro försedda. Förf.
har insett detta men tyvärr, såsom han själf (inledn., s. 79) medger, icke ens
tillnärmelsevis kunnat uppnå fullständighet. Man skulle rent af kunna säga,
att de dedikationer, som ur angifna synpunkt ha störst intresse, i allmänhet
icke kommit att bli upptagna i bibliografien. Så t. ex. får man ingen aning
om de vittnesbörd angående bröderna Magnus’ litterära förbindelser, som i
så rikt mått föreligga i till dem riktade dedikationer.1 Lika litet meddelar
bibliografien någon kunskap om Chytraeus’ ofta mycket intressanta
dedikationer till åtskilliga svenskar, såsom Erik XIV, Johan III och Sigismund,
Martinus Gestricius, sekreteraren Ericus Matthei och Chytraeus’ specielle vän
friherre Karl Gera m. fi. Den ur kyrkohistorisk synpunkt märkliga, till
hertig Karls hofmästare Jean de Herboville riktade dedikation, med hvilken
Nicolaus Bothniensis inledde sina 77 teser »De sacra scriptura» (Rostock
1584), och Calvins bekanta kommentardedikation till Gustaf Vasa 1559
saknas likaledes — många andra belysande exempel att förtiga.
Som ofvan nämnts, har förf. i afdelning I principiellt upptagit de
aktstycken, som in extenso eller i utförligare referat äro tryckta hos 1500-talets
historieskrifvare. I de fall, då vederbörande urkund endast på detta sätt är
känd, måste förf:s anordning betraktas som ändamålsenlig. För det mesta
äro emellertid originalen till ifrågavarande aktstycken bevarade och ha ånyo
återgifvits i moderna urkundspublikationer, och de gamla bristfälliga
aftryc-ken hos 1500-talsförfattarna äga då betydligt mindre intresse. Man kan rent
1 Se därom bl. a. M. Spahn, /. Cochläus, Berlin 1898.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
