Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lundaafhandlingen »De virgine nobili stuprata» och förbundet mot densamma. Af Samuel E. Bring, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 SAMUEL E. BRING
nåde utge en afhandling borde 5 à 6 veckor före ventileringen själf eller
genom den professor, som skulle presidera, meddela konsistorium ämnet
och tiden, hvarefter detta å sin sida skulle underrätta kanslern.1 Men
de skrifvelser, som i följd häraf under de närmast följande åren af den
fungerande rektorn afsändes, innehöllo icke blott ett meddelande utan också
en begäran om kanslerns tillstånd och samtycke till disputationens hållande.
Redan under Palmstiernas sista ämbetsår voro emellertid planer â bane att
införa tryckfrihet, och vid 1760—1762 års riksdag hade förarbeten därtill
blifvit undangjorda. Vid den 1765 sammanträdande riksdagen togs frågan
om den preventiva censurens afskaffande upp igen och ledde den 2 dec.
1766 till utfärdande af vår första tryckfrihetsförordning, hvilken hänvisade
brott mot densamma till vanlig domstol med ansvar för författaren och
boktryckaren. Dock förlorade naturligtvis icke fakulteterna därigenom sin rätt
att granska och godkänna afhandlingarna i dessas egenskap af akademiska
specimina.
Trots således att den preventiva censuren bragts ur världen och en
oinskränkt tryckfrihet införts i dess ställe, blef ventileringen af den näst
första afhandling, som i Lund »spikades» efter förordningens utfärdande,
förbjuden af universitetets kansler.2 Men detta berodde icke på att den
behandlade någon af de frågor, som enligt förordningen icke utan straffpåföljd
fick beröras, utan endast och allenast på dess anstötliga titel och skabrösa
afslutning. Då denna disputations undertryckande bjuder på åtskilliga
öfverraskningar, torde det kunna vara af intresse att något närmare gå in
på frågan.
Professorn i svensk och romersk rätt Lars Johan Colling presiderade
för mer än 200 juridiska afhandlingar, af hvilka han själf författat det allra
största antalet. Små och obetydliga torde de knappast nämnvärdt hafva
bidragit till det juridiska studiets höjande eller hafva fört rättspraxis afsevärdt
framåt. Någon större rättshistorisk betydelse äga de väl knappast heller,
men de äro dock af intresse som studiematerial för kännedom om den
undervisning som lämnades på den tiden. Att därför närmare gå in på inne-
1 Weibull, anf. arb., s. 271. Konsistoriets protokoll för d. 15 aug. 1763. Lunds
univ.-bibl.
2 Den första afhandling som ventilerades efter tryckfrihetsförordningens tillkomst var
»Aphorismi nonnulli zoologia generali» under Cl. Trozelius som praeses och L. G.
Fors-marek som respondent. Försvaret af densamma ägde rum d. 28 febr. 1767; kanslerns till
stånd hade begärts redan d. 28 dec. 1766 genom rektorn Carl Jesper Benzelius. Före den
i texten åsyftade afhandlingen hade tillstånd till ventilering sökts för ytterliggare tvenne
men de försvarades ej förrän i april och juli 1767.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
