Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lundaafhandlingen »De virgine nobili stuprata» och förbundet mot densamma. Af Samuel E. Bring, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUNDAAFHANDLINGEN »DE VIRGINE NOBILI STUPRATA» 73
fick hans förnyade beslut i frågan icke samma positiva karaktär som förut.
Visserligen skulle förbudet mot ventilationen tills vidare stå fast, men
kanslern sökte nu delvis skjuta afgörandet ifrån sig och flytta det öfver på —
författaren. Han rådde nämligen Colling »wanligen och förtröligen» att
helst alldeles »supprimera» disputationen. Om denne likväl nödvändigt
ville i en afhandling diskutera problemet, hvilket Löwenhielm allt fortfarande
ansåg ovärdigt att »publice omtalas», borde titelbladet ändras och ämnet
läggas generellt, så att endast lägersmål i allmänhet behandlades. Då
behöfde man icke särskildt utmärka ett stånd, »hwilket torde blifwa som
an-stöteligt ansedt och kanhända lända författaren sielf till ledsamhet och
förtret». Framför allt måste slutet omarbetas och vissa meningar däri
uteslutas. Om ej Colling ansåg sig kunna gå med härpå, begärde kanslern att
få sig tillsänd afskrift af vissa i afhandlingen åberopade kungl, bref och
resolutioner, hvarefter han sedan ville definitivt utlåta sig, om han kunde
medgifva någon ändring eller icke i sitt förra beslut.1
Som nämnts, var det bortsedt från titeln hufvudsakligen mot slutet
som Löwenhielm riktade sina anmärkningar. Dock ansåg han äfven några
af Colling å sidan 14 citerade »munkewersar»2 olämpliga, då de icke voro
annat än lösa distinktioner »och icke öfverensstämde med någon erkänd
lag». I sista paragrafen talar emellertid författaren om de »remedia juris»
— »enumeranda potius quam explicanda», ett uttryck som för öfrigt skulle
kunna sättas som motto på Collings sätt att behandla sitt ämne — genom
hvilka »en förnedrad qwinsperson» kan återställas till sin förra heder. Med
stöd af anförda privilegier och kungl, bref vill Colling visa, att en
»stu-prata nobilis» kunde återställas till sin förra heder och »förklaras för
jungfru», i det att Kungl. Maj:t »genom nådekappan öfverhöijer den åkomna
lindriga fläcken och på juridisk väg (civiliter) återställer det som på
naturligt sätt blifvit fördärfvadt». På denna återställelse syftar säkerligen —
och därmed afslutar Colling sitt opus — »ingeniosissimus ille poëta
Upsali-ensis in carminé satyrico les filles repucellagees, de Jove judicium
ferens: II en prenoit plusieurs mais n’en rendit pas un».3
Gentemot de slutsatser, som Colling dragit af de anförda kungl, bref-
1 Kanslern till Colling d. 27 mars 1767. Kanslersämbetets för Lunds universitets
registratur. Academica. RA.
2 Manzeribus scortum, sed moecha nothis dedit örtum,
Ut seges a spica, sic spurius est ab amica,
Sunt naturales, qui nobis sunt speciales.
3 Sammanhanget i texten synes något oklart, och det förefaller som om Colling
användt den franska versen mera som en lämplig afslutning än som ett led i bevisföringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
