Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lundaafhandlingen »De virgine nobili stuprata» och förbundet mot densamma. Af Samuel E. Bring, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 SAMUEL E. BRING
ven och andra citerade akter, inlade kanslern en bestämd gensaga. Han
för sin del ansåg nämligen, att en sådan förklarande nåd i ett dylikt fall
från konungens sida stred mot sanningen och möjligheten, och den tolkning,
som författaren gjort, kunde endast »dels föracktas, dels uppwäckia åtlöije».
Huruvida kanslern eller professorn i juridik hade rätt, är i detta
sammanhang af föga intresse och måste lämnas åt rättshistorikerns afgörande.
Gravare anmärkningar och större betänkligheter hade därmot Löwenhielm mot
den citerade franska versen »om Jupiters fingerade lättjefulla framfarande».
Författaren till den anförda dikten »Les filles repucellagées» är italienaren
Antonio Papi, fransk språkmästare vid Upsala universitet under
1700-ta-lets förra hälft (1705— 1740),r kanhända mest känd genom sin versifierade
Supplik på franska om en professorstitel,2 som han dock icke lyckades nå.
Papi’s dikt har jag förgäfves eftersökt i universitetsbibliotekets samlingar
af handskrifna verser. Säkerligen har den varit vida känd och spridd i
afskrifter, men aldrig blifvit tryckt. Om dikten i sin helhet är det således
icke möjligt att fälla något omdöme. Jag får nöja mig med att in extenso anföra
Löwenhielms moraliska förkastelsedom öfver densamma och dess användning
i en akademisk afhandling. Hela hans skrift är, heter det, »i det ämnet på
intet sätt upbyggeligit men wäl förargeligit och kan bibringa och upfylla en
eljest oskyldig ungdom med lösacktiga och otucktiga tanckar. Jag lemnar
[Tit.] at sielf döma om thet är anständigt för en ärbar och alf warsam man
och för en offentelig lärare at för sina auditores framställa saker, som gifwa
anledning til syndiga begärelsers upwäckande och at offenteligen tala om
sådant, som hos ynglingar borde wara okunnigt och icke ens bland them
nämnas, men hwartill the nu både authoriseras och retas, om så ohyggeliga
ämnen skulle uthi offenteliga academiska exercitier ventileras.»
Kanslern lät också sin skrifvelse till rektor åtföljas af en skarp
reprimand, därför att denne icke iakttagit den redan anförda beslutade
ordningen från augusti 1763 om kanslerns underrättande i god tid om en
afhandlings ventilering. Löwenhielm gaf äfven ett tydligt uttryck för sin
misstanke, att Colling afsiktligt dröjt därmed och påskyndat tryckningen och
spikningen för att kunna ställa kanslern inför en fait accompli. Huruvida
denna insinuanta förmodan är riktig, därom lämna tillgängliga handlingar
ingen antydan. Vare härmed hur som helst, tog Colling, när han fått del
af kanslerns skrifvelse, ingen hänsyn till de af denne framställda
ändringsförslagen. Icke heller ansåg han det lönt att med stöd af tryckfrihetsför-
1 Se om honom utförligt Annerstedt, a. a., D. 3:2 (1914), s. 121—122.
2 Tryckt i Swenska Mercurius, jan. 1758, s. 873.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
