Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER 115
Boken omfattar två afdelningar, text och illustrationer, men det hade
gifvetvis för underlättandet af läsningen varit lämpligare att insätta de senare
i texten. På 70 sidor, eller med frånräknande af de många tomma sidorna
60, redogör författaren för bokbandets utveckling från medeltiden fram till
våra dagar. I det första kapitlet, Medeltid och medeltida tradition, omnämnas
inledningsvis de romerska diptycha, hvilka betraktas som bokbandens
föregångare, samt elfenbens- och metallbanden, hvarefter en öfversikt lämnas
öfver de medeltida skinnbanden och deras dekorering i olika länder. Till
medeltida tradition hänföras 1500-talets med rullstämpel blindpressade band,
hvilka ju i mycket erinra om de medeltida banden, medan likväl stämplarnas
mönster äro i renässansstil. Uti nästa kapitel, Renässansen, inrymmas mera
i förbigående de orientaliska bokbanden. Då emellertid dessa äro af stort
intresse ej blott i sig själfva utan äfven med hänsyn till deras inflytande
på den europeiska bokbandskonsten, hade en mera utförlig behandling af
dessa band varit Önskvärd. Härefter följa 1600-talets bokbandsstilar, därvid
må påpekas, att Elzevirernas bokbindare oriktigt benämnes Jacob Magnus.
Jag har själf i nyssnämnda uppsats begått samma fel, som jag emellertid
rättat i senare artiklar (se t. ex. denna tidskrift, 1914, s. 303). En
utredning om bemälde bokbindare, som hette Magnus Hendrickson, verksam 1634
—1674, och hans son Hendrick Magnusson förekommer i tidskriften
Oud-Holland, 1883, s. 226 f. Vid behandling af 1700-talet och nyklassicismen
påpekas, att rokokostilens ornamentik ingenstädes återfinnes å bokbanden,
tvärtom är denna ornamentik ingalunda sällsynt, särskildt i
ryggdekorationer var den ganska vanlig. Här omnämnas bl. a. de framstående franska
bokbindarsläkterna Padeloup och Derome (ej Derome). Man saknar en
redogörelse för bokbandets utsmyckning under 1800-talets slut och 1900-talets
början, hvilken epok dock innehåller mycket af intresse, och hvarunder
England kom att intaga en ledande ställning. Det sista kapitlet behandlar i
största korthet det svenska bokbinderiets historia under 15-, 16- och
1700-talen och bringar intet nytt utöfver hittills kända fakta. Kapitlet slutar med
framhållandet af Gustaf Hedbergs enastående betydelse för den moderna
svenska bokbindarkonsten och ger äfven en eloge åt det Norstedtska
bok-binderiet, som dels genom den nuvarande disponenten Åström tagit arf efter
den Hedbergska konsten, dels framgår på fullt själfständiga linjer, särskildt
hvad de gedigna och utomordentligt välgjorda förlagsbanden beträffar.
Tillfälle att bese de Norstedtska banden fanns under april och maj på en af
förlaget i Fritzes bokhandel anordnad specialutställning.
I ett arbete, sådant som det föreliggande, äro gifvetvis illustrationerna
lika viktiga som texten, och här meddelas också afbildningar af ett ej ringa
antal bokband eller inalles 121. Man hade väntat, att dessa afbildningar
skulle så vidt möjligt återge de mest representativa och typiska banden, vare
sig de nu befinnas i svenska eller utländska samlingar, beträffande hvilka
senare ju åtskilliga illustrerade arbeten finnas tillgängliga. Så är emellertid
icke fallet. Ett påfallande stort antal bokband, eller 56 stycken, hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
