Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BIBLIOTEKSBESÖK I UPPSALA ÅR 1829
3
en kondition, prästerlig tjänstgöring och lärda sysselsättningar, hade just då
anträtt en av de vidsträckta forskningsresor i Norrland, som han från 1827
i flera år företog med understöd av allmänna medel och under K. Vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademiens överinseende. I syfte att för akademiens
räkning insamla fornminnen av skilda slag, införskaffa uppgifter om fasta
fornlämningar o. s. v. bereste han härvid stora delar av Norrland. I hans
skördar utgjorde pergamentsbreven, som han med stor energi och framgång
samlade, en betydande del — enbart från Jämtland, där han tydligen var
särskilt hemmastadd1, hopbragte han omkring 1,200 diplomer.2 Hans iver
att överkomma dokumenter av denna art, vilken för övrigt icke av hans upp-
Sverige, i: Kyrkohist årsskrift, Årg. 24 (1924), s. 293 ff.; jfr även Posthumus [J. C. [-Hellberg],-] {+Hell-
berg],+} Ur minnet o. dagboken om mina samtida, D. 1 (Stockh. 1870), s. 151 ff., C. "W.
LiLjECRONAS dagbok (Bakom riksdagens kulisser, utg. af G. A. Aldén, Stockh. 1917), s. 78,
313 o. s. v.) Mot katolicismen, som ju vid denna tid hade försänkningar inom kungafamiljen,
och den katolska propagandan uppträdde han vid flera tillfällen med hetsighet (jfr t. ex.
Crusenstolpe, Ställningar och förhållanden, 15:e brefvet (1849), s. 68 ff.; ibid. 1857: aug.,
s. 21 f. o. s. v.; H. Reuterdahl, Memoarer (Lund 1920), s. 340) — huruvida han verkligen
gjort sig förtjänt av Reuterdahls hårda omdöme — »den råe, nästan galne Ekdahl i Adolf
Fredrik» — torde väl ändock få anses ovisst. Även Nils Ignell ägde i Ekdahl en stark
vedersakare. Men med åren synes Ekdahl själv ha blivit vida mindre ortodox och mer
tolerant än tidigare. Sålunda utgav han översättningar av den bekante isländsk-danske
teologen Magnus Eirikssons verk om Johannesevangeliet (1864), däri detta evangeliums integritet
angreps, och om barndopet (1865). Han arbetade vidare för rätt för judar att ingå äktenskap
med kristna (Crusenstolpe, anf. arb., 1860: jan., s. 20 ff.; 1861: juli, s. 71 ff., 1862: dec,
s. 19 ff.; jfr även H. Valentin, Judarnas historia i Sverige (Stockh. 1924), s. (425 f.), 536),
och mot vissa riktningar inom det i huvudstaden starkt florerande »läseriet» visade han
stort tillmötesgående (Crusenstolpe, anf. arb., 1863: maj, s. 59 ff., juni, s. 28 ff., juli, s. 89 f.).
År 1848 anklagades han för att mot giftomans förbud ha med vigsel fullbordat ett faktiskt
bestående äktenskap; han dömdes ämbetet förlustig, men domen mildrades till 6 månaders
suspension. Själv har han belyst såväl denna affär som åtskilligt av sin verksamhet för övrigt
i Några data ur en 13:årig embets-verksamhet.. . (Stockh. 1851). På det sociala området
var han särskilt verksam för undervisningen, barnavården och sedligheten. Även med
broschyrer och tidningsartiklar deltog han i debatterna i tidens stridsfrågor, särskilt när
det gällde viktigare samhällsspörsmål, men någon gång även inom politiken. Åren 1841
och 1845 var han statsrevisor. Sina lärda och litterära intressen släppte han aldrig helt:
i breven till svärfadern omtalar han bl. a. sina översättningar från Tibullus och Goethe
(Reinecke Fuchs), en planerad svensk upplaga av A. Theiners bekanta verk om Sverige
och påvestolen o. s. v.
1 I hans plan ingick att — som han berättar i brev till J. Adlerbeth den 30 okt. 1828
(Vitt.-akad:s handskr.-saml.) — här »kunna besöka hwarje mensklig wistelseort i detta
widsträckta land, hwars fjellbyar oftast äro de rikaste af orsak att ingen samlare och ingen
nyfiken Engelsman besökt dessa». Han talar också om hur han »på mellanstunderna skall.. .
med tillhjelp af de snabba skidorna besöka det som jag i somras nödgades öfverge och
samla så till det sista denna orts märkwärdigheter att äfven den dugligaste af de män som
kunna resa 800 mil för den summa jag uppbär ej ens skall finna sig belönt för denna ringa
resekostnad, ifall han skulle fatta ett så patriotiskt beslut, som det att controllera mig».
2 Så uppger han själv i sin avhandling Om vattuminskningen i norra polartrakterna
(Stockh. 1865), s. 58, noten. Diplomerna finnas numera i Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
