- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen / Årgång XIII. 1926 /
4

(1914-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

ANDERS GRAPE

dragsgivare tycks ha erhållit den uppskattning som vederbort,1 ådrog honom
också vedernamnet »kalvskinnsprästen». Och ännu idag som är, alltså efter
ett helt århundrade, lever traditionen om honom kvar på sina håll i
bygderna, liksom man även här och var kan träffa på en och annan av de
kopior han gemenligen lämnade i ersättning för de originalbrev han
lyckades förvärva.2

En permbrevssamling var det också han önskade ta närmare kännedom
om vid Uppsalabesöket, nämligen det ganska betydande antal3 diplomer och
liknande dokumenter, som åtföljt den stora Nordinska manuskriptsamlingen,
förvärvad av universitetsbiblioteket 1814 tack vare Karl Johans frikostighet.
Såsom åtminstone till någon del hopbragt just i Norrland, måste denna
samling förklarligen erbjuda ett stort intresse för Ekdahl.4

Om det också får erkännas att Ekdahl icke blev vidare förekommande
behandlad av den åldrige, högt förtjänte bibliotekschefen, professor Pehr
Fabian Aurivillius, så bör det å andra sidan icke lämnas oanmärkt att han

1 Det tycks särskilt ha gällt om Liljegren, vilken som bekant icke var lätt att
samarbeta med och mer än gång tycks ha uppträtt en smula kitsligt mot Ekdahl, att döma av
dennes brev till L. och till J. Adlerbeth. I brev till den senare av den 17 maj 1829
beklagar sig Ekdahl sålunda: > Jag har erhållit ett bref från Riks-Antiqvarien Pr. Liljegren,
som är föga hugnesamt för mig. Jag kan ej förebrå mig att hafva warit försummelig wid
utförandet af de värf, som mig ålegat, ty jag har arbetat dagar och nätter med
afskrifwan-det af de gamla brefven och när jag gjort mig som mäst möda och samlat öfver 1,500
sådana, blir jag underrättad om att de ega föga wärde. Jag tror deremot att de, för den,
som will bearbeta det lands historia, som de röra, äro af wärde. Hwar får man reda på
landets inre skick? Hwar på dess embetsmän? Hwar på denna orts tanke och
handlingssätt, om icke af dem. Jag har utfört hwad jag lofwat Kongl. Ak. nemligen, att samla för
hennes räkning allt från äldsta tider till 1645, Och jag hoppas det ej blir ansedt som mitt
fel, att detta allt ej är så gediget som man kunnat önska sig».

2 Enligt meddelande av Docenten H. Geijer.

8 Antalet uppges något olika, dock är divergensen obetydlig: vid de beräkningar, som
uppgjordes i samband med förvärvet, uppgavs siffran vara 252 — jfr S. ÅGREN, Om
Nordinska handskriftssamlingen i Uppsala universitetsbibliotek (i: Upps. univ.-bibks
minnesskrift 1621 — 1921, Upps. 1921, s. 468—497), s. 492 f. — och denna siffra återkommer också
i J. H. Schröders anteckningar om UB:s pärmbrev (Conspectus diplomatum Reg. Acad.
Upsal., hdskr. i UB:s arkiv, M 23). Ekdahls räkning i här meddelade brev ger som synes
slutsiffran 257. Diplomen ifråga äro numera inordnade i UB:s allmänna permbrevssamling.

4 Den gjorde det icke blott ur innehållets synpunkt; förmodligen ville han även
jämföra dess omfång med vad han själv lyckats åstadkomma i samma väg. I ett av sina brev
till Adlerbeth (den 9 febr. 1829) hade han nämligen bl. a. framhållit, att han ansåg sig ha
särskilda skäl för förhoppningen »att Regeringen ej underlåter att göra mig skadeslös för
hwad jag depenserar då den ser samlingarne ökta genom min åtgärd med hela 1000det af
Diplfomer] och der måtte ej wara så oblid stämning rådande på högre ort, att en fattig
Adjunct uppoffras, då sama höga Öfverhet med 3000 Rdr. godtgjordt Biskop Nordins
Sterbhus en mindre samling än min». Här begår han emellertid ett grundligt misstag, då han
föreställer sig att det angivna priset gällde enbart permbreven — det var i själva verket
betalningen för hela den väldiga handskriftssamlingen på omkring 2,400 volymer plus
permbreven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:12:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bokobibl/1926/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free