Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 AARNO MALIN
dock icke till de lättast genomförda även av den orsaken, att materialet
ännu för det mesta befinner sig i bibliotekens och arkivens gömmor, och
måste i de flesta fall av forskaren sökas fram och även förberedande
bearbetas, d. v. s. närmare dateras och till sin proveniens lokaliseras.
Det är nämligen att beakta, att de tryckta svenska breviarierna —
Lincopense (1493), Strengnense (1495), Upsalense (1496), Scarense (1498)
och Arosiense (1513)1 — företräda vart i sitt stift endast slutpunkten i
utvecklingen av en flera sekel lång tradition, och att frågans genetiska
behandling utan gensägelse fordrar framletandet och användandet av äldre,
handskrivna källor. Lyckligtvis stå sådana till buds. Collijns »Redogörelse
för... i Kammararkivet och Riksarkivet verkställd undersökning angående
äldre arkivalieomslag» (1914) ger en god föreställning om, vilken skatt i
synnerhet för den äldsta perioden den svenska kyrkohistoriska forskningen äger
i denna stora fragmentsamling.
De fullständigt bevarade liturgiska böckerna från tiden före
inkunabelperioden, i synnerhet om man har närmare kriterier för bestämmandet av
deras ålder och kopierings- och användningsort, få naturligtvis en speciell
betydelse såsom fasta punkter vid utstakandet av den liturgiska traditionen
i det resp. stiftet. Sådana codexar finnas tyvärr icke i överflöd. Jag har
tidigare påpekat förekomsten av en för kännedomen om kortjänsten i
Linköpings stift viktig handskrift, en Liber ordinarius från 1384 (cod.
Skokloster 2, 4°, i Svenska Riksarkivet).2 Här önskar jag fästa
uppmärksamheten vid en ungefär samtidig breviariumhandskrift från ett annat svenskt stift.
Handskriften i fråga är universitetsbibliotekets i Uppsala cod. C. 416,
som en gång ägts av Vadstena klosterbibliotek, där den burit märket »149
breviarius». Den är av papper, består av 257 blad (21X30 cm.), och är
inbunden i med rött läder beklätt originalband av trä. Sidorna äro
tvåspåriga. Skriften är omsorgsfull, i det närmaste lodrät minuskel, eller
kanske rättare sagt minuskelkursiv, typisk för 1300-talets senare hälft.
Sångpartierna äro, i likhet med det allmänna bruket i breviarierna, utförda med
mindre stil.
Handskriften innehåller endast avdelningen proprium de sanctis.
Kalendern i början saknas, men vid genomögnandet av de i kalendarisk ordning
förekommande helgondagarna träffar man på officier — de ss. Henrico,
1 Beträffande Åbo stift har jag (Der Heüigenkalender Finnlands, Hfors 1925, s.
58—62) försökt bevisa, att de i detta stift brukliga breviariumtexterna icke blevo tryckta, utan
att här användes med handskrivna tillägg försedda upplagor av dominikanernas breviarier,
i främsta rummet den av 1485, tryckt i Nürnberg av A. Koberger (Hain *3879).
2 Se: Der Heüigenkalender Finnlands, s. 9-10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
