Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 TOIVO HAAPANEN
Laudes-antifonerna äro slutligen helt och hållet ägnade helgonets
miracula (antifonerna Hostia, Infanti, Martyr, Ferro) med undantag av sista
antifonen, som även här utgöres av en bön till helgonet:
a. O rex insignis, cui servit nostra caterva,
praefulgens signis, nos protegé, dirige, serva.
Officiets ursprungliga del visar således följande klara och logiska
indelning :
I vespern: Inledning — bön till helgonet och Gud;
Nokturnen: Kort levnadsteckning — bön till helgonet;
Lau des: Miracula — bön till helgonet.
Granska vi nu mot denna bakgrund de båda nya nokturnernas
innehåll, så kommer deras karaktär av senare i officiet infogade tillägg
synnerligen klart till synes. I motsats till den levnadsteckning i stora drag, som
redan förefinnes i nokturnen Rex, skildras här mycket detaljerat och i
närmaste anslutning till legenden vissa drag ur helgonets liv. Men något
väsentligen nytt kommer knappast fram: konungens stränga levnadssätt, hans
lagstiftande verksamhet och korståget mot hedningarna ha ju redan,
visserligen i allmänna ordalag, berörts i nokturnen Rex. De båda nya nokturnerna
äro således, vad innehållet beträffar, egentligen alldeles överflödiga och till
skildringens detaljerade karaktär tydligt avvikande från den mera allmänt
hållna levnadsteckning, som ingår i nokturnen Rex.
En omständighet förtjänar särskild uppmärksamhet. Nokturnen Opem
börjar så att säga in mediis rebus, anknytande vid en punkt i legenden
(»carnem suam jugi attrivit cilicio»):
a. Opem Christi flagitat
rex ciliciatus
et carnis suppeditat
reprobos conatus
o. s. v.
Om vi jämföra denna antifon, som i Breviarium Upsalense står i
spetsen för första nokturnen, med första antifonen i nokturnen Rex,
a. Rex erat Ericus humilis, devotus, honestus o. s. v.,
så kan det väl icke finnas något tvivel om, vilkendera av de båda antifonerna
ursprungligen utgjort början av den nattliga gudstjänsten; karaktären av en
högtidlig inledning är ju lika påtaglig i antifonen Rex som den totalt saknas
i antifonen Opem. Detta förhållande för oss även otvunget till den tanken,
att, när nokturnerna Opem och Pugll tillfogades officiet, de ursprungligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
