Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 RECENSIONER
i sin beskrivning över den ryska ambassaden år 1668 att sekreteraren Samuel
Eosander (sedermera adlad Göthe) »war af Kongl. Maj:t höllen i Ryssland
att lähra språket» (cod. Holm. M. 259, pag. 19). Det gör onekligen ett
egendomligt intryck att erfara, att man på 1600-talet i Uppsala väl kunde få
undervisning i spanska och italienska men ej i ryska, som dock väl borde
ha legat bra mycket närmare till hands. Men det var mindre den rent
praktiska än den ällrnänt-kulturella synpunkten som präglade de
framkommande projekten till språkundervisning vid universitetet. Barockens hela
inställning var klassiskt-romansk, och detta återspeglas ej blott i dess konst
och diktning utan också i dess bildningsprogram. — Interiörer från
efterromantikens Uppsala lämnas av Uggla i uppsatsen »Jakov Karlovic Gröts
förbindelser med Uppsala universitet». Det är sällsynt att vid denna tidpunkt
se svenska förhållanden skildrade av en ryss; men å andra sidan var Gröt
till hela sin typ och sin åskådning så utpräglat internationell, att hans
iakttagelser blott föga bära vittne om hans härstamning. — Den ryktbaraste bland
universitetsbibliotekets chefer Erik Benzelius utgör föremålet för en studie
av Erland Hjärne, »Erik Benzelius d. y. och hans sagesman, några
annotationer till Anecdota Benzeliana». Genom att på ett särdeles fyndigt sätt
förklara några i originalhandskriften befintliga men hittills icke undersökta
figurala signaturer som förenklade vapenbilder har det lyckats författaren
att föra i bevisning eller åtminstone göra i hög grad sannolikt, att
Benzelius i en mängd fall som källa för sina anteckningar haft antingen
landshövdingen i Uppsala län friherre Per Ribbing eller generalen greve Nils
Bielke, slottsherren till Salsta strax norr om Uppsala. Författarens
framställning, vilken syftar till att åt de Benzelianska anekdoterna vindicera ett
sanningsvärde större än vad tidigare bedömare i allmänhet velat medgiva,
torde förtjäna det allvarligaste beaktande från den historiska kritikens sida.
— Olika bidrag till kännedomen om utvecklingen av universitetsbibliotekets
samlingar lämnas av Colliander, »Die niederländischen Postinkunabeln der
Universitätsbibliothek zu Upsala», Samzelius, »Den moderna vitterhetens
introduktion i Uppsala universitetsbibliotek», Taube, »Om Gunnar
Wennerbergs-porträtt i Uppsala universitetsbibliotek och i andra samlingar», och
Moosberg, »Om finskspråkiga tidningar i Sverige». Inom den
matematisknaturvetenskapliga lärdomshistoriens område falla två bidrag, härrörande
från Hulth, »Det första naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala och
dess arkiv», och Heyman, »Samuel Klingenstierna och Fredrik Mallet». —
Intressanta och målande detaljer ur den svenska högadelns bibliofila
verksamhet framläggas av Walde, »Om Rosenhanarne som boksamlare, på
grundval av forskningar i Gyllenhielmska biblioteket», och Grape, »Magnus
Gabriel De la Gardie, Isaac Vossius och Codex Argenteus». Den förstnämnda,
sakrik, grundlärd och väldokumenterad som alla författarens bokhistoriska
studier, ger oss en synnerligen värdefull exposé av en svensk adelssläkts
bibliotek genom ett par generationer. Man frapperas onekligen av
rikedomen och mångsidigheten i det bokbestånd, som sålunda genom ideell och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
