Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Claes Annerstedt †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 CLAES ANNERSTEDT f
Annerstedt föddes i Uppsala 1839 och var son till den originelle, bistre
skolrektorn Rudolf Annerstedt, som trots sin stränghet mot eleverna var av
dem icke blott fruktad och vördad, utan även i viss mån älskad, ty han
var en ärans man, plikttroheten och redbarheten själv, och sådant
imponerar på gossar vida mer än modern pedagogik. Sonens utpräglade
pliktkänsla var således ett fädernearv. 1858 blev han student och tio år senare
disputerade han pro gradu med avhandlingen Grundläggningen af svenska
väldet i Livland 1558—1563, på grund av vilken han samma år kallades
till docent i historia. För detta ämne var det då en storhetstid vid det
nordsvenska universitetet. Professor var F. F. Carlson, adjunkt C. G.
Malmström, av vilka den förre tre år förut börjat utgivandet av sin Sveriges
historia under konungarna af Pfalziska huset och den andre samma år sin
Sveriges politiska historia från K. Carl XII:s död till statsvälvningen 1772.
Samma år, som Annerstedt blev student, hade Styffe, vår främste
medeltidskännare, blivit vice bibliotekarie i Uppsala samt började året därpå,
1859, utgivandet av Bidrag till Skandinaviens historia, som fortfarande är
den förnämsta framställning vi hava av Sveriges historia under unionstiden.
Docent i ämnet hade C. T. Odhner blivit 1860 och flyttade först 1865 över
till Lund. En annan docent var Hans Forssell (1866) och en tredje Harald
Hjärne (1872). En sådan uppsättning av historiker torde vara sällsynt vid
varje universitet, och till denna elit anslöt sig Claes Annerstedt värdigt.
Den största betydelsen för hans utbildning hade nog Malmström, med
vilken han under hela sitt liv var förbunden med en varm vänskap och med
lärjungens tillgivenhet. De egenskaper, som framför allt utmärkte
Malmström, en omutlig sanningskärlek samt kravet på en omfattande kännedom
om materialet och på en noggrann, kritisk sovring av detta, blevo även
Annerstedts utmärkande egenskaper.
Den unge docentens krafter togos snart i anspråk av universitetet
både såsom lärare och såsom forskare. 1869, då han var trettio år,
förordnades han att (till 1874) upprätthålla adjunkturen i historia, och från hans
föreläsningar, som visserligen inföllo före min studenttid, erinrar jag mig en
anekdot, som visar både Annerstedts enastående minne och omfattningen
av hans forskningar. När jag för Svenska akademiens handlingar 1914
skrev en minnesteckning över Engelbrekt, var Annerstedt nog välvillig att
läsa korrektur åt mig och visade sig därvid ännu vara fullt inne i denna
tids historia, även i ganska obetydliga detaljer. Jag hade uppgivit, att den
äldsta underrättelse, man hade om det Engelbrektska upprorets utbrott,
var från den 1 augusti 1434, men Annerstedt ville erinra sig att det fanns
en äldre, tog ned sina trettio år gamla föreläsningar från hyllan och fann
i dem en av alla andra förbisedd notis från den 14 juli samma år. Och
naturligtvis meddelade han mig den utan alla anspråk på upptäckaräran,
ty till Claes Annerstedts utmärkande egenskaper hörde en mycket långt
gående tjänstvillighet och en översvallande liberalitet att ställa egna
forskningar till andras förfogande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
