Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyfunna fragment i Lunds universitetsbibliotek av Bruno von Schönebecks dikter. Av W. Norlind, Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYFUNNA FRAGMENT I LUB AV BRUNO VON SCHÖNEBECKS DIKTER 115
i glömska, tills professor Fulleborn1 i Breslau vid slutet av 1700-talet i en
pappershandskrift från 14:e seklet, tillhörig Rehdiger-biblioteket,2 påträffade
Cantica canticorum, en parafras av Salomos Höga Visa, samt några smärre
dikter av den bortglömde magdeburgske skalden. Denna handskrifts värde
är tyvärr ringa. En avgjort bättre tradering erbjuder ett pergamentfragment
från 1300-talet, vilket olyckligtvis endast innehåller sammanlagt 72 verser.3
Med detta fragment sammanhöra vidare 84 verser på ett pergamentblad i
Landesbibliothek i Kassel.4
I en 1400-tals »sammelhandskrift» i Göttingen — sign. Cod. theol. 153
– fann W. Meyer å bl. 211—212, 212 verser av Bruno von Schönebeck.5
De handlade om Theophilus-legenden och stämde delvis överens med vissa
partier i Cantica canticorum. Bl. 212—219 (slutet) upptogo åtskilliga andra,
ehuru anonyma dikter, vilka dock sedermera visade sig otvivelaktigt vara
författade av »Theophilus’», diktare. Bl. 212—214 innehöllo sålunda 216 verser
»Van der almissen». Alla dessa dikter eller diktfragment utgåvos senare
av F. Breucker.6
Detta är alltså vad vi hittills ägt av Brunos dikter. Ett icke ringa
tillskott till dessa ger oss nu fyndet i Lund: inalles 1,001 mer eller mindre
väl bevarade verser; frånräknar man fragmenten av »Theophilus» (142
verser) och »Van der almissen» (68 verser), återstå likväl 791 verser, vilka alltså
representera det i egentlig mening nya fyndet. Lägger man härtill, att Lunds
universitetsbibliotek förut endast ägt en handskrift på lågtyska,7 vidare att
de två ovannämnda, även annorstädes befintliga dikterna, »Theophilus» och
1 Bragur, 2 (1792), s. 324. Handskriften är beskriven av Fischer i: Germ. Abh.,
s. 8-17.
2 Thomas Rehdiger (Rhediger), 1540 — 1576, var en rik köpmansson från Breslau, som
tack vare sin stora förmögenhet helt kunde ägna sig åt sina intressen och studier; han
företog vidsträckta resor i Europa och samlade därunder ett stort bibliotek på 6,000 band och
300 handskrifter. Detta bibliotek testamenterade han åt sina yngre bröder på det villkor,
att det skulle i fädernestaden upplåtas åt allmänheten. 1645 överlämnade familjen Rehdiger
hela biblioteket till staden, vilken ombesörjde dess uppställande i Elisabeths-Kirche. 1865
införlivades det med stadsbiblioteket i Breslau. Se: H. Markgraf; i: Allg. deutsche
Bio-graphie, 17 (1888), s. 588-590. — M. Hippe i nekrolog över Markgraf; i: Zentralblatt fur
Bibliotheks™esen, 23 (1906), s. 205-211.
3 K. Bartsch, Beiträge zur Quellenkunde der altdeutschen Literaiur, Strassb. 1886,
s. 168—170, 386.
4 Jfr E. Schröder, Kasseler Bruchstiick des Brun von Schönebeck; i: Zeitschrift fur
deutsches Altertum 40 (1896), s 101 f.
5 Verzeichniss der Handschriften im preussischen Staate, 1:2:2. (1893), s. 383—385.
6 Jfr ovan s. 113 anm. 4.
7 Två böner på lågtyska i en latinsk bönbok, jfr C. Borchling, Mittelniederdeutsche
Handschriften in Skandinavien ... Zweiter Reisebericht (Nachrichten d. K. Ges. d. Wiss.
zu Göttingen., Phil.-hist. KL, 1900, Beiheft), s. 137.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
