Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markus Hulth †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKUS HULTH f 193
pensionsålder, mot vilken han ibland just med tanke på den väntande stora
uppgiften längtansfullt blickade hän, den skulle han icke uppnå. Ingen torde
ännu i närvarande stund ha haft tillfälle att bilda sig en exakt föreställning
om hans otryckta samlingar, men livligen är att hoppas, att dessa må erhålla
en kompetent bearbetare och fortsättare. Ty att verket skall fullföljas, det
får anses för den svenska Linné-forskningen vara en hedersplikt — i främsta
rummet givetvis mot Linné-minnet, men i viss mån också mot denna
forsknings hängivne och skicklige adept Markus Hulth.
Att Hulth, som vunnit en så ingående förtrogenhet med Linnés liv och
verk, skulle kunna lämna även andra bidrag till Linné-forskningen är ju
självfallet, och bland de ganska många smärre uppsatser han publicerat på skilda
håll, särskilt i festskrifter, kunna nämnas: »Linnés första utkast till Species
plantarum» (i Botaniska studier tillägnade Th. M. Fries 1912), »Uppsala
universitetsbiblioteks förvärv av Linnéanska originalmanuskript (i
Universitetsbibliotekets Minnesskrift 1921) och »Studenten Carolus Linnaeus’ bibliotek»
(i Bok- och bibliotekshistoriska studier tillägnade I. Collijn, 1925) —
sistnämnda uppsats behandlande Linnés tidigaste bokförvärv och närmast tänkt
som en inledning till en planerad större studie över Linnés bibliotek i dess
helhet. När Thore Fries år 1913 gick hädan efter att ha fört den
publikation av Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné», som Uppsala
universitet påtagit sig att utge, ett gott stycke framåt, var Hulth självskriven
att överta det hedrande men jämväl krävande redaktörskapet. Han utgav
också tre delar av verket, däribland första delen av den utländska
korrespondensen, och även för fortsättningen har han gjort så pass betydliga
förarbeten att antagligen ytterligare något band kan utges under hans namn.
Men givetvis ar det att räkna som en förlust för verket och för den
institution, som tagit sig denna stora uppgift före, att ej en för uppdraget så
sällsynt väl kvalificerad kraft kunnat få utnyttjas i en långt större utsträckning
än nu blivit fallet.
Att icke Hulth, för vilken Linné-forskningen blivit ett så mäktigt
intresse, ja man kan tryggt säga ett verkligt patos, skulle saknas i den
forskar-krets, som omsider förverkligade tanken att bilda ett Linné-sällskap i Linnés eget
land säger sig ju självt. Han tillhörde tvärtom de mest verksamma krafterna
vid planens genomförande. Och alltifrån Svenska Linné-Sällskapets stiftande
1917 intill sin död beklädde han posten som sällskapets sekreterare och
fungerade jämväl under ett par år som redaktör för dess årsskrift.
Sällskapets värdefulla boksamling och betydande skatter av Linné-minnen
om-händertogos och ordnades under hans samvetsgranna medverkan, och det
Linné-museum, som framgick såsom resultatet av detta arbete, ställdes under
hans inseende och vård. Även för Linné-trädgårdens återställande i sitt
forna skick var han på flerfaldigt sätt verksam, bl. a. genom att själv
insamla och inplantera örter där. Man förstår att Hulth ingalunda utan fog,
för sitt mångsidiga och värdefulla arbete inom sällskapet, blivit betecknad
som dess allt i alla.
14 — 28296. Nord. tidskr. för bok- och biblioteksväsen IQ28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
