Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markus Hulth †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 MARKUS HULTH f
Från rika intressen, från viktiga uppgifter, som väntade på sitt
slutförande, rycktes han bort. Och man förmärkte stundom, att för honom
själv, han som i sin anspråkslöshet alltför lätt glömde det jättearbete han
utfört i sin institutions tjänst, kunde hans livsverk framstå som något
»styckevis och delt», något varåt han under andra och lyckligare förhållanden skulle
ha kunnat ge en vida mäktigare resning. Men — som hans äldste och bäste
vän uttalade vid hans öppna grift — »aldrig släppande bekymmer ha utåt
tett sig som din svenska arvelott». Att biblioteksbanan icke skänkte Hulth
gods och guld, har redan antydts — och även de i sanning berättigade
förhoppningar han hyste om en sen men verksam förbättring av sina villkor
blevo som bekant gäckade på ett skäligen meningslöst sätt. Och dock —
det skall icke förgätas: vanskligheter, som skulle ha pressat den starkaste
till jorden, de mäktade aldrig helt bryta hans stoiska lugn, aldrig helt lamslå
hans kraft eller släcka hans arbetsglädje. Ur en strålande optimism och en
outtömligt rik humor — för övrigt en verkligt originell humor, som kunde
både lysa och värma och mången gång jämväl överraska med de
sällsammaste förslag och inpass — tycktes han ständigt hämta nya krafter.
Därför ligger det också ett drag av storhet över hans sätt att gå sin väg fram
genom skuggor och dagrar, därför ter sig den samlade insats han förmådde
göra såsom värd ej blott aktning och respekt utan även beundran. Och av
fullaste hjärta kan därför också en och var, som räknar det som en glädje
och en vinning att ha fått stå honom nära, göra de ord till sina, varmed
den nyss citerade talaren efter orden om bekymrens arvelott slöt sin
avskedshälsning. »Men vi dina vänner minnas i denna stund med djupaste
tillfredsställelse, hur ditt liv trots detta fylldes av din oskrymtade entusiasm
inför bokskatterna och forskningen samt av ditt barnsliga sinnes omedelbara
glädje inför naturens skönhet och kamratskapets uppsluppna fröjder och
varma förtrolighet.
Försynt, uppoffrande, hjälpsam, ärlig, rättänkande gick du bland oss.
Må minnet av denna din bana bland dina vänner och följeslagare städse
leva ärat och kärt!»
Anders Grape.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
