Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG SCHAUMAN f 41
oss saknades och behövdes. Dessa krav kunde Universitetsbiblioteket i dess
dåvarande form endast bristfälligt tillfredsställa.
Såsom ovan antyddes, ventilerades bibliotekets förhållanden i
offentligheten i början på 1890-talet. Dåvarande docenten i botanik A. Osw.
Kihlman (numera Kairamo) utgav 1892 ett häfte »Universitets-Bibliotheket
1887 —1889. Ett försök i experimenterande bibliothekskunskap». Han strävar
där att på basis av mer eller mindre lätt tillgängliga uppgifter karakterisera
bibliotekets sätt för nyanskaffningar, bibliotekets kataloger och dess
förhållande till universitetslärare och allmänhet och i synnerhet dess läsesal och
sammanfattar det hela i ett antal klämmar. Den kritik, som kom
biblioteks-förvaltningen till del, såväl som de positiva förslag, vari broschyren
utmynnade, uppkallade Schauman till motkritik och polemik. Hans lilla
skrift »I fråga om Universitetsbiblioteket. Ett litet inlägg av G.», utkommen
även den 1892, innehåller vid sidan av mot Kihlman riktad polemik, som
delvis var fullt berättigad, det program för bibliotekets vidare utveckling,
som den unge e. o. amanuensen ansåg böra läggas till grund för arbetet vid
och för biblioteket.
Han framhåller genast den dubbla uppgift, som åligger
Universitetsbiblioteket, dels att vara till nytta för den vetenskapliga forskningen vid
universitetet och som landets enda allmänt vetenskapliga bibliotek för hela den
vetenskapliga forskningen inom landet, dels att vara landets nationalbibliotek.
Denna dubbla uppgift ger sin prägel åt hela bibliotekets verksamhet, icke
minst i dess förhållande till allmänheten. Schauman finner, att den riktning
utlåningen av bibliotekets samlingar tagit, ej är den bästa, att den i alltför
hög grad har karaktären av att betjäna unga studenters och flickskolornas
längre hunna elevers behov av kursböcker och allmänbildande lektyr, vilket
ej kan anses överensstämma med bibliotekets verkliga ändamål. En lösning
vore att mycket starkt inskränka möjligheterna till hemlån, så att denna rätt
endast komme verkliga forskare till del, och att leda den stora strömmen av
låntagare till ett stort, trivsamt läs- och arbetsrum. För detta ändamål
måste dock en ny rymlig läsesal inredas, såsom även Kihlman med
eftertryck framhållit. Tills vidare borde en av de stora boksalarna i biblioteket
inredas, men detta finge blott vara en interimistisk åtgärd, ty boksalarna
komma att behövas för de växande samlingarna och läsesalen bör dessutom
byggas med avseende fäst på sitt ändamål. Läsesalen borde hållas öppen
betydligt längre tid än dittills, t. ex. 8 timmar dagligen i stället för 5, men
»hr Kihlmans förslag (från kl. 9 f. m. till 9 e. m.) är dock nästan för
radikalt».
Andra punkter av vikt äro enligt »G:s» broschyr, att det inhemska
bokförrådets vanskötsel avhjälpes och att den utländska anskaffningen mera
än dittills tar sikte på det vetenskapliga forskningsarbetets behov och ej
anskaffar onödig modern skönlitteratur samt »lärobokslitteratur», såsom ock
Kihlman påpekat. Anskaffningen bör dock läggas i händerna på en
person, bibliotekets chef, som skall erhålla desiderata-förteckningar av Uni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
