Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER ___^9
schaft. Detta senare namn synes mig — frånsett de två varandra
närstående orden »Buch» — hava bort vara den logiska följden av Milkaus
uppdelning efter Dahls mönster i två fristående och av varandra oberoende
delar, den ena omfattande boken och den andra biblioteken. Finnes det en
Bibliothekswissenschaft, kan man kanske med ännu större skäl tala om en
Buchwissenschaft.
Det bör dock framhållas, att Milkau icke synes alldeles övertygad om
den bärande kraften i motiveringen för ordet Bibliothekswissenschaft, ty
han tillägger: »Aber es soll nicht verschwiegen werden, dass auch heute
noch solche gefunden werden, die den Kopf schütteln». Sådana tvivlare
finnas många, icke blott i Tyskland utan även och framför allt utanför dess
gränser. För svensk terminologi är biblioteksvetenskap alldeles främmande
och har aldrig någonsin använts. Om ett försök gjordes av en svensk
biblioteksman att lancera ordet och begreppet — oavsett om det kunde ske
på sakliga grunder eller ej — skulle detta från specifikt universitetshåll
säkerligen möta både överlägset löje och kompakt motstånd. Till och med
i det fria Amerika, där bok- och biblioteksförhållandena utvecklat sig
oberoende av traditionella hänsyn, har man börjat reagera mot det en tid brukade
ordet »library science». Härom ger den i julihäftet för 1931 av The Library
Journal införda uppsatsen »Do we want a library science», författad av
bibliotekarien vid University Library of Pennsylvania C. Seymour Thompson,
förträffliga upplysningar och inblickar. Han avslutar sin utredning med
följande klargörande svar: »No, we do not want librarianship to be a science.
Let it be an art; a fine art — untouched by science.»
Även mot det första ledet i titeln på Milkaus handbok kan man — från
svensk synpunkt sett — hysa vissa betänkligheter. En handbok bör vara
— det ligger nästan i själva ordet —- lätthanterlig, lättillgänglig och bör
bekvämt kunna hållas i handen vid begagnandet. Dessa attribut kan man
näppeligen använda om en handbok, som omfattar nära 900 sidor i mycket
stort kvartformat och väger sina modiga 2 1/2 kilo. Den är nästan lika
obekväm och nära på lika ohanterlig som den utomordentliga »Union list of
sériais» (1927), vilken för sin användning erfordrar ett särskilt bord i en
biblioteksexpedition. När Milkau ansett sig böra medtaga ett så stort och rikt,
ja, överväldigande stoff, då inställer sig självmant den frågan, huruvida det
icke varit mera praktiskt att fördela de förhandenvarande bidragen i några
mindre, sammanhörande partier eller böcker. En dylik utgivningsform har
den engelska Library Association slagit in på och den synes mig med
fördel kunna rekommenderas. Under den gemensamma titeln »The library
manuals» ha sju olika bibliotekshandböcker planerats, av vilka några redan
föreligga i tryck. Av dessa senare vill jag särskilt fästa uppmärksamheten
på den i år publicerade, av Arundell Esdaile vid British Museum författade
»A student’s manual of bibliography». Den behandlar ungefär samma ämnen
som första delen av Milkaus Handbuch, fastän icke med samma utförlighet
och bredd men mera allsidigt och med bättre avvägda proportioner. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
