Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
TONI SCHMID
het — det har redan sagts i början — motsvarar det man är van vid
hos den tidens svenska liturgiska handskrifter. När man övergår till
undersökningen av innehållet, av mässtexterna, så måste två
omständigheter fasthållas i minnet. Den ena: det är ett fragment, endast en del
av mässboken, vi ha att göra med och av denna finnas huvudsakligen
kvar mässor ur proprium de tempore. Den andra: så länge handskrifter,
icke tryckta mässböcker användes, finnes ingen absolut enhetlighet inom
större liturgiska områden och inga skarpa gränser stiften emellan, utan
ofta ett flertal varianter och övergångsområden.
Av komposition och rubriker kunna ett par slutsatser dragas.
Kyrkoårets proprium sanctorum avslutas med Saturninus 29/n. Efter mässan
för detta helgon är en mässa för den alexandrinska Katerina inskriven.
Hon firas allmänt den 25/ii. För Saturninus finnas olika böner att välja
på. Bladen med Katerina- och Dedikationsmässorna äro icke folierade.
Det är möjligt, att missalet begagnat mera än en källa eller alt dess
förlaga gjort detta och att därigenom ordningen rubbats. En källa kan då
antagas lia varit så gammal, att Katerina ännu icke blivit upptagen.
Det motsvarar allmänt sent svenskt bruk, när söndagarna efter
Trefal-dighetsfesten räknas just efter Trinitatis, icke post Penlecosten. Någon
fullständig överensstämmelse av våra proprium de temporetexter med en
speciell bevarad stiftstradition finnes däremot icke. Om man jämför
versus alleluiatici med dem som äro återgivna i Lindbergs tabeller, så följa
de i flera fall Strängnäsbruket, som delvis är detsamma som i Västerås
och Linköping. Någon gång äro de belt isolerade. En jämförelse av
in-troitus- och offertoriumtexterna leder till samma osäkra resultat. Här
finnas även likheter med Uppsala.
Av pingstaftonens benedictio fontis har en del tyvärr gått förlorad. Den
börjar med hymnen Rex sanctorum angelorum som i Linköping på
påskafton. I litanian åter motsvarar formuleringen »Ut regem et principes
nostros in tua voluntate cuslodias»» Manuale Upsalense.1
De bevarade mässorna ur proprium de sanctis avse till större del
helgon, vilkas kult icke haft någon särdeles stor betydelse i det
senmedeltida Sverige. Större intresse väcka blott tre: Franciskus, Birgitta och
Katerina.
1 Manuale Lincopmse etc. hrsg. von .1. Freisen (1904), s. 110 ff. Jfr s. 111 not 1. Manuale
Upsalense [1487] utg. av I. Collijn, s. 8 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
