Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
RECENSIONER
haft (spärrningen av mig) vermerken, dass dieser Ausspruch auch sonst
bei den Schülern und Verehrern Bernhards wohlbekannt war, ja, im
Meta-logicon des Johannes von Salisbury (Lib. III cap. 4) zitiert wird, dann bei
Petrus von Blois (Ep. 92) und bei Alexander Neckam (De naturis rerum
cap. 78) erscheint, dass er also von Sven als Lesefrucht irgendwoher
übernommen sein könnte». Gertz säger (Scriptores minores liist. Dan. medii ævi, I,
Kbhvn 1917—18, s. 58): »der kan, naar man skal domme efter det
Kendskab til den klassiske Oldtid, som han lægger for Dagen i sine Værker,
næppe være nogen Tvivl om, at han har søgt en fyldigere Uddannelse
ved en fransk Skole, snarest vei i Paris; de franske Skoler var dengang i
en klassisk Renæssanceperiode, som var udgaaet fra Skolen i Chartres, og
af en af denne Skoles berømteste Lærere, Bernardus Carnotensis, anfører
Sven i Epilogen til sit første Skrift en mærkelig, ogsaa andensteds omtalt
Ytring» och påpekar därjämte i den kritiska apparaten till det
ifrågavarande textstället (s. 92 f.; samma ordalag förekomma i hans bok En ny
Text af Snen Agqesøns Værker, Kbhvn 1915, s. 43), alt citatet från Bernard
av Chartres om, att »vi äro som dvärgar sittande på jättarnas skuldror»,
finnes hos Johannes Saresberiensis, Met. III, 4 och (utan namns nämnande)
hos Petrus Blesensis, Ep. 92; Gertz tillägger ytterligare, att han fått dessa
citat från J. E. San dys, A history of classical scholarship, 2nd ed., Vol. I,
Cambridge 1900, s. 531. Att Gertz icke från C. C. I. Webbs edition av
Johannes Saresberiensis’ Metalogicon anför också citatet från Alexander
Neckam, torde icke kunna läggas honom till last, enär Webbs edition
utkom först år 1929. Jag tror i varje fall icke, att något saknats i Gertz’
Gewissenhaftigkeit».
De sidor, som ägnats åt Saxo Grammaticus, av Lehmann med rätta
benämnd »der grösste mittellateinische Schriftsteller Skandinaviens, im reichen
Kranz der gesamten europäischen Literatur eine Blüte von besonderer
Pracht und Gliederung», göra icke anspråk på att ingå på några detaljer
av de mångahanda Saxoproblemen. Det språkliga och textkritiska
problemet, som under de senaste åren så upprört de filologiska lägren på
ömse sidor om Öresund, behandlas icke, då det rent språkliga, det
grammatiska, i allmänhet icke är föremål för Lehmanns forskningsintresse.
I jämförelse med de nämnda tre stora danska författarna te sig Sveriges
insatser på den medeltidslatinska litteraturens område relativt blygsamma.
De rent vetenskapliga insatserna — den märkligaste gjordes väl av den
filosofiske kättaren Boethius, om vilken Lehmann har åtskilliga viktiga
tillägg att göra till det förut kända — äro ganska fåtaliga, men de som
finnas, äro av Lehmann sorgfälligt annoterade, om ock en eller annan
författare förbisetts, som man skulle önskat se anförd.
Av särskilt stort värde är Lehmanns sammanställning av notiser om
författare med benämningen »Dacus» eller »de Dacia», vilkas fördelning på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
