Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FÖRFALSKAT DOKUMENT FRÅN STEN STURE D. Y:S TID
185
kunde han så med lätthet lia möjlighet att dirigera det i den riktning
han önskade.
En möjlighet, som man emellertid ej helt bör lämna ur räkningen, är
den, att förfalskningen gjorts av en medlem av själva domkapitlet i Uppsala,
som till synes i första hand direkt gynnades av dokumentets stipulationer.1
I så fall skulle man kunna tänka sig, att brevet har uppställts vid
överläggningar i Uppsala, där notarien Guilicher varit närvarande. Denne
har så skrivit rent den föreslagna förordningen, som emellertid sedan
av ett eller annat skäl aldrig fått legatens underskrift och sigill. I stället
har utvägen att förfalska bådadera tillgripils.
Resultaten av min undersökning äro således följande: förordningen av
den 5 februari 1519 rörande Uppsala ärkestift föreligger i ett dokument,
som renskrivits av Arcimboldi egen notarie. Dock har, såsom dateringen
visar, dokumentet icke ulgått från legatens eget kansli, varför slutsatsen
måste dragas, att det utgått från den närmast engagerade motparten. Vem
denne varit veta vi ej, men sannolikt bör han sökas bland ledarna inom
Sten Stures parti, möjligen även inom Uppsala domkapitel. Legaten har
icke underskrivit och sigillerat brevet. I stället har dokumentet försetts
med en förfalskad namnteckning och ett förfalskat signet.
Emellertid finns det icke något som helst belägg för, att dokumentet
någonsin fått gällande kraft. Man kan här i första hand räkna med
möjligheten, att Arcimboldi snabba återtåg till Sverige lagt hinder i vägen
härför. Senare kom utvecklingen av de politiska händelserna att göra det
överflödigt.
Vi måste alltså nöja oss med att endast hypotetiskt peka på olika
möjligheter för, hur förfalskningen kommit till. Längre än till besvarandet av
frågan »cui bono» lär man väl knappast komma. Med visshet kan man
däremot påstå, att aktstycket av den 5 februari 1519 är en förfalskning.
Därmed är också det enda säkra beviset för att Arcimboldus överskridit
sina fullmakters befogenhet samt låtit postulera sig till svensk ärkebiskop
eliminerat.2
1 Se härom G. Carlsson, a. a., s. 305.
2 I en kommande undersökning av Arcimboldi svenska legation skall jag utförligare
motivera detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
