Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTOFER ANDERSSONS OCH GÖRAN GYLT AS KRÖNIKOR
143
»Dieweil sich auch die Paurnn furgenommen durch diese Auffrur alle Frembden
ganntz vnd allerding auss dem Reich zu treiben oder auch todt zu schlagenn, vnnd
sie doch in so langer Zeit die Sprach meisteils so woll gelernt, das sie vbell in
der Eill zu erkennen warenn, gab Engelbrecht den Pauren ein Lossung dass alle
die jenigenn darann sie Zweiffell hettenn, diesen Worten sprechenn soltenn, hwidh
hest i korngulff, vnd damit hören lassenn ob sie Schweden werenn oder nicht, wer
solchs nicht reicht [D 379, s. 92: recht] wirdt sagenn könnenn, den soltenn sie todt
schlagenn».
Man är först benagen att tro, att det är en spekulativ 1500-taIsfilolog
som satt ihop berättelsen. Man tänke sig scenen med några rustika
gestalter som infångat en misstänkt person, en som i sitt tal tyckes dem
bryta på tyska eller danska, vilken de vilja tvinga säga »vit häst i
korngolv», så att de få höra om ban talar med svensk tunga. Varom inte
slås ban ihjäl. Det är tydligt, att det fonetiska provet är en konstruktion
som byggts upp på den hittills okända detaljen, att Engelbrekt utdelat
anrops- och lösenord. Att dylika använts är i och för sig högst
sannolikt, likaså att den folkliga traditionen bevarat en sådan lösenkombination.
Då Gylta höll på med retuscheringen av sitt manuskript, upptäckte ban,
att han förbigått den med knappa men expressiva ord målade
miniatyrbilden av de uttalslyssnande bönderna och gjorde anteckningen i margen.1
Olavus Petri omtalar inte händelsen, som i D 378—380 är införd under
skildringen av Ringstadholms belägring 1434.
Författaren till foliohandskrifterna har en fylligare berättelse om
tilldragelserna 1465—66 än Olavus Petri, och han omtalar data som inte
anföras av Olavus eller i första Sturekrönikan. Enligt Alexandra
Skoglund utsågs Erik Axelsson till riksföreståndare den 14 oktober 1466 i
Stockholm.2 D 378—379 framställer det så: På hösten 1465 vid Martini
(11 nov.) var det marknad i Västerås, dit många kommo från Dalarna
och Kopparberget. Där klagade man på ärkebiskopen att han var en
förrädare och höll riket åt konung Kristiern, vilket Nils Sture hade intalat
dem. Därför måste ärkebiskopen »auff der Pawren Sprach zu Stockholm»
svära inför hela menigheten, att det inte var sant. På ärkebiskopens in-
1 Wieselgren, a. a., s. 33, uppger, att Gylta i I) 21 först omtalat Engelbrekts kallande
till Stockholm och mordet under ditresan men sedan strukit över detta. W. har då inte
observerat, att kallelsen till Stockholm omtalas även några rader före det strukna, s. 365,
och resan dit s. 366. Detsamma skildras även i D 378—379.
2 A. Skoglund, De yngre Axelssönernas förbindelser med Sverige liil—H87 (1903), s. 118;
jfr K. Fabricius, En nordisk lensmands liv i det lode århundrede; i: (Sv.) Hist. tidskr., 24
(1904), s. 222.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
