Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFRAIM LUNDMARK
Kristofer kände väl till Götalandskapen, där han och hans fru ägde
gårdar. Hans far var befallningsman på Vadstena slott. Man påminnes
om dessa fakta, då man läser hans »Ein klein Underricht von Wisingsöö».
Beskrivningen är gjord av en som väl känt trakten och förhållandena
(D 378, s. 34; D 379, s. 26):
»Visingsö är en jämn ö i Vättern, ungefär 2 mil lång och 1 mil bred. Den ligger
mitt för den stora skogen Holaveden och tyckes för folk som fara förbi ligga nära
land, men den ligger en hel mil därifrån. Ön har inga stora trän, endast buskar,
där finns gott om harar, som sparas för konungen och ej få fångas av någon annan.
Det finns också goda åkrar ocli beten där, bättre än på omkringliggande orter.
Där bo rika bönder, ty de kunna lätt sälja det de vilja i Jönköping. Därför ha
konungarna gärna hållit till på ön, och där har funnits ett slott nära sjön mot
söder, av vilket man nu inte ser mera än fundamentet. Då konungarna inte längre
hade lust att bo där, gavs ön åt Alvastra kloster, som ligger blott 3 mil därifrån,
ovan skogen [Holaveden] i Östergötland.»
Varken Olavus Petri eller Göran Gylta har någon beskrivning av Visingsö.
Magister Kristofer har salt in sin lilla topografiska uppsats i den korta
biografien av Johan den unge (Svcrkersson) med anledning av alt Johan
dött på ön, en uppgift som finns även i Petris krönika. Slottet som
Kristofer omtalar som ruin är Näs på öns sydöstra udde, ödelagt 1318.
Det är möjligt, att Kristofer Andersson i Östergötland, kanske i
Vadstena, kommit över 1371 (?) års brev från Upplanden, på vilket funnits
en anteckning om, att det avsåg östgötar och smålänningar. I själva
brevet slår endast, att det riktar sig till dem som ho nedanom Tiveden
och Kolmården, vilket Olavus Petri förtydligat genom att skriva östgötar
och västgötar i kommentaren. I Götalandskapen kan Kristofer även ha
träffat på en muntlig eller skriftlig tradition om Engelbrekts lösen till sitt
folk, »vit häst i korngolv», men han har själv, som jag ovan antydde,
tillagt en filologisk förklaring, som en äkta humanist ägnar och anstår.
Jämför Kristofers text till Engelbrekts lösen, att främlingarna »in so langer
Zeit die Sprach meistcils so woll gelernt» med ett likartat uttryck i en
hans inlaga efter landsflykten; han avser i denna inte »die rechten
swe-dischen Redte, als weichere der theutzschen Sprach nit gar fertig».1
Kristian III tog sig an Kristofers sak och försökte flera gånger medla
mellan honom och Gustav Vasa, ehuru utan framgång. Kristofers goda
anseende hos konung Kristian var bekant, och han mottog
förtroendeuppdrag som sändebud mellan konungen och reformatorerna i Wittenberg,
1 Det sista citatet efter Landbehg, a. a., s. 133—134.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
