Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I den gamla staden, af Johan Levart (Satyr) - På Osterlånggatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trängst och ålderdomligast ter den sig mot norr, där den är
närmast Slottet. Då och då kommer dock en fläkt från ett ljusare
rike — en smal, smutsig gränd öppnar en blå flik af strömmen.
Så småningom vidgar sig själfva gatan, och solen lyckas till
och med i sina försök att kasta ned några knippen strålar på
schåarne i hörnen, genom småkaféernas rutor, på all den
dammiga villervallan i klädstånd och lumpbodar. De gamla husen,
som stått så imponerande i sekelgammal själf medvetenhet, då de
Vy af Österlånggatan.
lutade sig nära intill hvarandra öfver gatan, se i solljuset liksom
bortkomna ut och generade öfver senare tiders
vandaliserande-reparationer och uppiffningsbegär, som här och där stympat dem
på det godtyckligaste.
Som bekant har det funnits åtskilliga, som i sitt s. k.
praktiska sinne velat slopa största delen af gamla staden och på de
historiska platserna bygga upp något liknande Östermalm. Måtte
alla nådiga makter mildeligen bevara oss! Vandalismen har gått
tillräckligt fram öfver Stockholm de sista åren, att åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
