Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I den gamla staden, af Johan Levart (Satyr) - På Osterlånggatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadens hjärta måtte förskonas från dumhetens och jobberiets
smutsiga händer. Men tidens tand gnager obevekligt och
outtröttligt och än här, än där i den gamla staden måste järnspettet
och murslefven fram till reparation och restaureringsarbete. Det
finns emellertid många sätt att restaurera, och skall man bygga
nytt bland gamla hus, måste det ske med förståelse och pietet.
Det är en ännu större konst att kunna bygga i stil med
omgif-ningarna än bygga ett stilfullt hus för sig själf, ty den gamle
fader Tiden är i alla fall den, som breder den märkligaste
karaktären öfver hvad människohänder fört upp.
Att döma efter ett par senare tiders skapelser tyckes man
emellertid härvidlag vara inne på ganska riktig bog. Jag tänker
närmast pä huset n:r 14 Osterlånggatan, byggdt år 1888—89 efter
ritningar af professor J. G. Clason. Det huset är ej på något
sätt pråligt, det är enkelt och värdigt, men de gammaldags
motiven, en robust portal, karnapp, trappgafvel etc. äro så skickligt
och på samma gång okonstladt använda, att man föga tänker på
att man står framför en byggnad från slutet af 1800-talet utan
fastmer drömmer sig åtskilliga hundra år tillbaka i tiden.
Det goda exemplet har följts vid skapandet af det
imponerande och representativa nya Räntmästarehuset vid Slussplan,
uppfördt efter ritningar af Fredrik Lilljeqvist, och ej heller få vi
förglömma det af Erik Josephson byggda Industrikreditaktiebolagets
hus, som likt ett gammalt stolt hanseatpalats ligger där nere vid
Munkbron.
Det är på dylikt sätt man skall restaurera den gamla staden
— då det behöfs — och vi få väl hoppas att det blir konstnärer
och forskare, som framgent få ha det tyngst vägande ordet, då
»det gäller nya byggnadstillställningar i denna stadsdel.
•i»
Men vi återvända till vår vandring Osterlånggatan framåt.
Plötsligt stå vi på en öppen plats, något af det
egendomligaste man kan tänka sig i gaturegleringsväg. Jämsides med
Osterlånggatan och skilda från denna medels en mar med
stenpelare och järnräck mötas norra och södra Bennickebrinkarna i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
