Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skolan: Allmänna läroverken och privatskolorna, af fil. d:r A. Meyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att de skola söka att på egen hand ur desamma utdraga den
viktiga lagen för ljusets brytning, genom en metod, nästan
alldeles snarlik den, som en vetenskapsman i våra dagar följer, då
det gäller att finna en ny naturlag! Vi se således att i skolan
»plugget» fått maka åt sig, och att i dess ställe vetenskapen gjort
sitt inträde.
Emellertid ligger det ju i sakens natur, att en sådan lektion,
som den här ofvan skildrade, blott kan äga rum på läroverkets
högsta stadium, men vi må därför icke tro, att de nedre
klasserna blifvit lottlösa i fråga om nya metoder vid undervisningen.
Tänka vi t. ex. på språkundervisningen, så har, såsom ofvan är
sagdt, grammatticeringen fått vika för det talade språket; i
geografi, där fordom namnuppräkning och kartläsning utgjorde
undervisningens enda innehåll, har införts liffulla, af vackra taflor
och t. o. m. scioptikonbilder illustrerade skildringar af land och
folk; i geometri, som fordom blott bestod af ett nötande med
logiska begrepp, har hufvudsaken blifvit öfning i användandet af
de matematiska instrumenten; ja t. o. m. utflykter för geometriska
öfningar på fältet — landtmäteri — höra ej längre till
sällsyntheterna i våra skolor o. s. v.
Är då, kan man fråga, allt det beryktade skolpedanteriet
numera i Stockholms skolor en öfvervunnen ståndpunkt? På denna
fråga kunna vi dock tyvärr ingalunda svara ett obetingadt ja.
Visserligen förekommer det — frånsedt en och annan gammal
»skolfux», som ännu envist fasthåller föråldrade
undervisningsmetoder — ej synnerligen mycket däraf vid själfva
undervisningen, men däremot i fråga om ungdomens disciplinära behandling
torde beskyllningen för pedanteri ej så alldeles utan vidare kunna
tillbakavisas. Vi veta alla, huru mycket disciplinen i forna tiders
skolor lämnade öfrigt att önska, huru därstädes ofta det gröfsta
oskick tolererades, ej blott mellan lektionerna, utan äfven under
desamma för de lärare, som ej själfva ägde förmåga att hindra
det — och detta af det skäl, att någon kollegial sammanslutning
egentligen ej fanns: de i disciplinärt afseende mindre dugliga
lä-rarne hade då föga eller intet stöd i rektor och kamrater. Mot
dessa oseder hafva våra moderna skolor skarpt reagerat: ett läro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
